Aftonbladet – 7 april 1845, sida 3

ee HB MMM BB AR MM dens utgång voro alla slika anspräk församlingsledamöTterne afskurne, sökanderne måtte vara mänga eller få, och den fick skylla sig sjelf, som försummat alt begagna Ide utvägar till flere profpredikanters hörande, hvilka Iprivilegierna lemnade öppna. Nu måste deras rätt respekteras, som inom laga tid sökt. Icke dess minIdre framkommo klaganderne med det besynnerliga förslaget, att alldenstund händelsen fogat, att församlingen icke fått mer än tvenne profpredikanter latt välja emellan, enär flera icke kunnat förklaras I kompetente, så borde antingen alla de sökande få komplettera sina handlingar eller sysslan ånyo annonseras ledig. på det församlingen måtte få än flere i valet. Detta var klagandernes första afsteg från privilegiiförfattningen. Konsistorium kunde, enär detta förslag kränkte de redan såsom kompetente förklarades rätt, härpå icke ingå, utan afstyrkte i underdånighet detsamma och Eders Kongl. Maj:t förklarade genom nådig resolution den 8 Aug. 1842, att nägon komplettering af ansökningshandlingarne ej kunde i nåder tillåtas, såsom ledande till ingrepp i deras rättighet, som inom fatalier sökt och bfifvit kompetente ansedde. Men konsistorium ansåg sig, med serskildt afseende derpå, att så få sökande kunnat såsom kompetente församlingens val underställas, böra underdånigst tillstyrka, icke såsom en laglig rätt, utan säsom cen nåd, att församlingen, fastän privilegierad och således i sjelfva verket utan ringaste anspråk derpå, kunde för denna gång få ställas i paritet med regala pastorater genom nådigst medgifvet tillttånd att, utom de till förslag godkände, få kalla ännu en extra profpredikant, likväl med den uttryckliga restriktion att denne, för att icke förnärma den rätt, som enligt Kongl. brefvet den 47 Jan. 1755 tillkom de föreslagne. borde vara med dem i skicklighet och förtjenst Pjemnyoda. Denna underd. hemställan bief jemväl af Pders Kongl. Maj:t genom nyss åberopade höga resolution i nåder bifallen. Bå härigenom en regal församlings rätt blef den privilegierade finska församlingen medgifven, så följde af sig sjelf, att detta icke kunde ske under andra vilkor, än de, som för en sådan församlings utöfvande deraf äro gällande, emedan sådant eljest skulle innefattat ett alltför uppenbart missvärdande af de föreslagnes rättighet, å hvilken i alla fall det medgifna undantaget icke så litet inkräktades, Församlingen kallade I följe af detta nådiga medgifvande, å frägodag, till 3:dje profpredikant en finsk prestman Encberg, men denne afsade sig kallelsen. Nu stadgar prestvaisförOrdningen att, då vid kallelse af extra profpredikant iden kallade förtroendet s:g afsagt, har församlingen ingen rätt att genom ny kallelse fördröja de föreslagnes rättighet att ställas under om i Iska församlingen har icke erhållit a privilegium, som upphäfde d-tta allmänna stadgande för extrapredikantskallelser, då den af nåd fått en ;regal församlings förmån bredvid sina privilegier. Icke dess mindre ingingo klaganderne åter till Eders Konel. Maj:t med underdån:g begäran, att få ånyo ;kalla 3:dje profpredikant, sedan konsistorium -icke funnit sig kunna denna deras önskan villfara. Detfa var det andra afsteget från hvad Jag medgifver. lEders Kongl. Maj:t fann i nåder serskilda bevekande omständigheter tala för deras underdån:ga begäran, loch medgaf genom nådig resolution den 23 Sept. 1844 hvad konsistorium vetterligt aldrig förut blifvit en församling medgifvet, att församlingen fick än en gäng begagna extra kallelserätt. Vid frågodsgen den 5 Jan. detta är kallade alltså en närvarande pluralitet af 74 röster mot 34 till 3:dje profpredikant regementspastorn, mag. Wikström. Men då han skulle författningsenligt underkastas konsistorii pröfning, befanns han icke innehafva de qvalifikationer, som Eders Kongl. Maj:t både genom a!lmänna författningar och serskild resolution för detta tillfälle bestämt om vilkor för kompetens, att nemligen vara nde föreslagne i skicklighet och förtjenst jemngod,, hvarföre konsistorium med en pluralitet af 6 röster mot 2 nödgades hönom underkänna. Och nu framträda klaganderne för 3:dje gången inför tronen. yrkande, att sedan de icke kunnat prestera en 3:dje profpredikant, som uppfyller de för en sådins godkännande stadgade vilkor, lagens föreskrifter för ett sådant fall, dem till förmån må suspenderas, allt under förmenande, att de derpå ega privilegium. Detta är nu det 3:dje afsteget från hvad allmänna och serskilda befordringslagar gifva dem rätt till. Eders Kongl. Maj:t täcktes af denna serie af iåratal fortsatta försök till ingrepp i lagens stadganden, under åberopande af förmenta privilegier. inhemta, huruvida det är konsistorium, som visat något fortsatt bemödande att motarbeta församlingens lagliga rätt, eller klaganderne; som visat ett fortsatt bemö. dande att vända lagarne till att passa in med deras Önskningar,, sedan de icke funhit för godt, att låta sina önskningar passa in med lagen. Konsistorium tror sig icke behöfva ingå i någon vederläggning af klagandernes nya försök. att betrakta den nådigst medgifna rättigheten att för andra gången kalla 3:dje profpredikant såsom ett privilegium, som skulle berättiga dem att till och med få suspenderade de för extra profpredikants kallelse gällande lagar, emedan konsistorium omöjligen kan föreställa sig, att Eders Kongl. Maj:ts höga mening med den sednare tillåtelsen nu mera än förr kunnat vara att beröfva dem, som sökt inom fatalier och blifvit godkända, den rätt, som E. K. M:t i full öfverensstämmelse med allmänna författningar, genom Kongl. Resolutionen den 8 Augusti 4842 redan i nåder dem försäkrat. Konsistorium tillåter sig endast anmärka, att då klaganderne betrakta denna illåtelse säsom ett privilegium, så är det en förvilelse, föranledd, såsom det synes, deraf, att klaganlerne icke förstå naturen af en extra-profpredikants callelse, enligt gällande befordringslagar, och betylelsen deraf, att denna ej får förnärma de föreslagnas rätt, enligt Kongl. Brefvet den 47 Jan. 473535. Sådana anspråk, som klagandernes, kunna, enligt konsistorii underd. tanka, endast medgifvas under ullkomligt upphäfvande af hvad befordringslagarne åt prester, så snart de sökt, försäkra. Att finska församlingen erhållit en Kongl. nåd. måtteicke gifva den rätt att begagna densamma i vidsträcktare mån in lag bjuder. Nägra vovilkorliga, tillåteiser i detta fall äro, såsom konsistorium underdånigst förmenar, icke med svenska befordringslagstiftningen förenliga, ika litet som med de ordalag, i hvilka don ifrågavarande tillåtelsen blifvit och kunnat blifva församingen förunnad. Det stöd bklacanderne velat hemta derifrån ate