Aftonbladet – 4 april 1845, sida 2

factum, som ej mindre än den betydiiga villökning F målens antal uti Götha hofrätt, hvilken egt rum de sednare åren, fullständigt vitsordas af de så väl af justitiestatsministern som af justitiekansleren årligen afgifne, i allmänt tryck tillgänglige, embetsberättelser. Att man, med tillgång till dessa officiella handlingar, kunnat klaga öfver bristande upplysningar i frågan och särdeles öfver saknad uppgift öfver antalet af de årligen till Götha hofrätt inkomne och der afgjorde mål, (se vicetalm. Nils Pehrssons anförande) är nog märkligt; he!st Kongl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet innehåller ett utdrag af-hofrättens underdåniga framställning, hvilken, med dertill hörande bilagor, dessutom måste hafva åtföljt den nådiga propositionen, eller varit tillgänglig i vederbörande statsexpedition; och det är att förmoda, att, om man före diskussionen tagit kännedom af dessa handlingar, de Götha hofrätt gjorde tillvitelser för bristande arbetsdrift skulle hafva utehlifvit, Det är ock eget, att ett afslag till hvad StatsUtskottet föreslagit kunnat grundas på föreställningen, att behofvet af större personal i Götha hofrätt skulle kunna undanrödjas genom. större arbetsamhet hos den redan befintliga persona!en derstädes, i samma stund som man medger sig inse möjligheten deraf (se Nils Pehrssons nyss anförda yttrande), att sjelfva arbetssättet i hofrätten skulle kunna hindra en större skyndsamhet; och särdeles måste det förvåna, att en man, med den uppIysning och erfarenhet som nyssnämnde talare, kunnat förbise att just det i hofrätterne införda, af lacen föreskrifna kollegiala arbetssättet, på samma gång det utgör den enda tänkbara garanti för en i möjligaste måtto mångsidig och grannlaga pröfning af hvarje förekommande fråga, också nödvändigt måste föranleda till tidsutdrägt med frågans afgörande, och att jemnförelsen mellan en hofrättsoch en underdomares handläggning af anhängiga mål i följd häraf mäste vara i högsta grad olämplig och leda till ett helt och hållet falskt resultat. Ett särdeles förhållande företer sig ock derutinnan, att då, med blott två undantag. (C. G. Bruhn fr. Halland och Erik Christensson fr. Bchus län). alla de ledamöter af Ståndet som äro från orter inom Götha hofrätts jurisdiktion, ock ärdeles de från närheten af Jönköping, icke haft sig något bekant om den samma hofrätt tillvitade försumlighet i uppfyllandet af sina pligter, utan tvertom motsagt de yttranden, som i sådan syftning blifvit fällde, det varit riksdagsmän från Norrland och. andra från Götha hofrätts säte vidt aflägsna provincer, som i synnerhet trott sig känna förhållandet inom hofrätten från sådan sida, att de kunnat afgifva dylika för hofrätten menliga yttranden. Om, såsom en talare (P. Sahlström från Stockholms län) antydt, dessa yttranden varit föranledde af obestämda rykten, hade det varit väl för Götha hofrätt, men ännu mer för ståndets eget anseende, om man undersökt halten och tillförlitligheten i dessa rykten, innan man: på dem grundade beskyllningar af den mest betänkliga beskaffenhet. Att, såsom cen talare, (C: G. Bruhn) orda om behofvet af post utanför hofrättens sessionsrum, på det hofrättsledamölerne icke skulle slippa i otid ut må, för det tillika åberopade prejudikatets skul!l, utgöra ett bevis på talarens historiska beläsenhet; men så innefattar det ock det mest ojäfaktiga bevis på sanningskärleken och gronniagenheten hos den, som ansett sig värdigt, att, under skyddet af sin riksdagsmannarätt, på sådant sätt inför ett riksstånd — ja inför hela landet, inför samtid och efterverld förolämpa en hel domarekorps med obevista och obevisliga beskyllningar för äsidosättandet af besvurna embetspligter. Mången skulle, efter genomläsningen af diskussionsprotokollet, vara böjd att tro, det man endast haft för afsigt att på något sätt få tillfredsställa ett fattadt hämndbegär mot Götha hofrätt och att hela upptåget kunde vara tillstäldt till vedergällning för det några hofrättens ledamöter och större delen af tjenstemännen undertecknat den, under sistlidne sommar, från Jönköping utgångna opinionsyttring till förmån för det sedermera fallna representationsförslaget, hvilken, efter hvad man den tiden ville veta, just för dessa underskrifters skull väckt så mycken uppståndelse och så mycken harm inom de konservativas läger; och är förhållandet sådant, samt den fara varit verklig, som af nyssnämnde politiska parti förespeglades, fastän ins. och många med honom alltid tviflat och ännu tvifla derpå, att nemligen berörde representationsförslag, om det gått igenom, skulle hafva skaffat oss ett bondregemente på halsen; så böra åtminstone Götha hofrätts ledamöter efter denna dag erkänna den himmelshöga förtjensten hos de män, som, genom förkastandet af samma förslag, räddat fäderneslandet. pet hunnipgsnesiseiGenn nr