Aftonbladet – 3 april 1845, sida 2

AT Ministern svarade på denna illa valda qvickhet ned en ganska dyster blick. Ni söker beskydd ch hjelp hos en regering, hos hvilken ni icke tällt er särdeles väl, sade han. I en tid, då nhvar, ända ifrån fursten, ned till den lägsta attigaste medborgare, täflade att tillkännagifva ysk patriotism, visade ni intet tecken dertill Vi har icke skickat någon frivillig i striden; er! amn står icke på någon enda lista bland goda ych fosterlandsälskande statsborgare, af hvilka de leste bringat fäderneslandet ganska betydliga of er. Men om jag ock lemnar allt detta å sido. å måste dock det sätt, hvarpå ni uppträder inör mig, ingifva mig ganska dåliga begrepp om sr karakter. Ni befläckar edra barn med namnet bastarder, och likväl har jag sjelf läst vigselttesten mellan er och deras aflidna mor; likväl har presten, som förrättat vigseln, stått här inför mina ögon. Det torde kanhända vara oförenlig! med edra nu varande förhållanden, att se er fa milj förökad; men kasta blott en blick på de un ga, intressanta menniskorna, som anhålla om e) fadersvälsignelse, och jag slår vad att den Oona turliga motviljan snart skall försvinna ur er bröst. Ja, herr von Reek, ännu i dag skall ja; föranstalta en sådan sammankomst i mitt hus och jag är säker på förmildringen af edra tänke ätt, samt öfvertygad att båda partierna skola, lei skönaste försoning, ej behöfva det skydd hvarom de, på båda hållen, anropat regeringen. Herr von Reek blef, genom det bestämda denna statsmanna-förklaring, till den grad brin sad ur all fattning, att ban ej förmådde tillägg: ett enda ord till hvad han redan sagt. Upphet tad, förbittrad öfver ödet, som sedan några da