Aftonbladet – 3 april 1845, sida 1

tagit dennas blommor och lifskraft. Fioretta bli sjuklig, hon förlorade sin skönhet, fyllighet oc rundning, blef blek, svag och beständigt iltami mående. Hväd som hos en öm och verkligt äl skande make skulle väckt bekymmer, deltagand och förökad kärlek, väckte hos den egoistiske Al cibiades endast kallsinnighet, ledsnad och afsmal Efter hand började han aflägsna sig från hemmet der han fann endast klagomål, och Roms njut ningsrika sällskapskretsar återsågo honom förs då och då, sedan mera ofta, slutligen hvarje dag En djup sorg öfver detta lättsinne förökade Fio reltas sjuklighet, och då Pietro, en morgon, vi sin herres återkomst från staden, mötte honon med den sorgeposten, att hans fru var död, -va ett långt, djupt andetag det enda tecken till be dröfvelse, som den nyblifne enklingen lät infö tjenaren undfalla sig. — Omenskligt! utbrast generalen, härvid af brytande berättaren. — Så dog den skönaste bästa qvinna på jorden, utan att en öm hand vår dade henne, utan att en kärleksfull mun upp hömtade hennes sista lilspust. O, öde! dina vä sa äro gåtlika. — Men, gamle, hvarföre darra din röst? hvarföre smyga dina blickar så skygg! ötver gollvet? Låt mig icke ana, hvad som skul le uppreja mig till en tigers raseri. Dock, de! tränger sig på läpparna; jag måste ultala det. — Ni båda skurkar kommo den svaga naturen til hjelp. — Fioretta dog förr än Gud kallade henne — Jag vet af ingenting, vid den möktize Sank Peter! .... stammade gubben, med synbar TYS: ning. — Men på den tiden tyckte jag sjelf, at! saken syntes misstänkt. — Min husbonde påsky n dade bografningen ; han flyttade ifrån Villan oet