Aftonbladet – 2 april 1845, sida 1

öron och öfvertyga dig derom. I denna bädd har en fransman soflvit; jag vädrar hans sjår, liksom en jagthund vädrar räfvens. J hafven tagit honom af daga, endera du eller herrn. Se häri lakanen och örngottet risporna efter en italiensk banditstilett. Vill du hafva ännu flera bevis på min h mliga konst? Den mördade är i mitt förvar, men jag har ännu icke beslutat hvad jag ska!l göra med lönmördarne, som af en krigare betraktas med hat och afsky, ehuru det var en fiende de mördade. Allt är i mitt våld, hans kappsäck, hans papper, allt, ända tll stilett n, och allt skall vittna emot er. Endast sabeln fattas, den olycklige mannens hedersvapen, som er fega fruktan förmått er att undangömma; den fordrar jag nu af dig. Gubbens hbalfslocknade ögon hade, under detta häftiga tal, med en döendes uttryck hängt vid ryssens läppar; nu sjönk den bräckliga kroppen tillsammans, men träffade lyckligtvis en stol, som stod tätt bakom honom. — Ni är ingen menniska, excellenza! — stammade han. — Då ni vet allt, behöfs det ju icke någon bikt. Sabeln ligger instucken i min sängmadrass... Men jag svär vid alla helgon, alt intet blod har inför mina ögon flutit; ingen röd fläck har min hand utplånat. Och är någon ond gerning skedd, så måste ni bålla inqvisition med min herre allena, som vet mer derom än der lydige dröngen. Solemka, som stått och hållit gubben i armen drog nu sin hand tillbaka och lät den svage fi hemta sig.. Derefter framtog han mniatyrpor trättet oh höll det för Pietros dunkla ögon. — Hvem är detta? frågade hon skarpt.