Aftonbladet – 2 april 1845, sida 1

UTRIKES. FRANKRIKE. Det ser ser ut, som skulle franska kabinettet, under förevändning att Schweitzerangelägenheterna erfordra alla de stora makternas bemedling, söka med all makt att få en kongress samlad i Paris. Ifrån att hr Guizot förut alltid ansett rörelsen i Schwei!z såsom varande af ingen politisk betydelse och endast föranledd af folkets bitterhet i största delen af landet emot jesuiterne, har han nu på en gång förklarat den vara vådlig för hela Europas lugn och deri sett en början till demagogiska och radikala förehafvanden, som skulle sätta alla andra stater i oro och oreda. Han har derföre i en not till lord Aberdeen föreslagit, att engelska ambassadören lord Cowley måtte få instruktioner, för att deltaga i en sådan kongress; men lord Aberdeen har svarat, att engelska kabinettet ville helst undvika all inblandning i andra lIstaters inre förhållanden, och att blott i det fall, att behofvet verkligen fordrade en intervention, en kongress kunde ifrågakomma, som han då ansåg lämpligast att hålla i London. Guizot har likväl gjort nytt försök, att visa nödvändigheten af en sådan och fördelen af att samla den i Paris; det skulle naturligtvis smickra franska nationalfåfängan. Besynnerligt nog synes man i dessa saker aldrig betrakta Tyskland. Det ser ut, som undveke franska kabinettet, liksom det engelska, att på minsta vis taga kännedo m om sinnesstämningen der och det lifliga intresse, som hela tyska folket visar för detta lands enhet. Likväl är Tyskland det land, som borde hafva mest att säga i fråga om skyddet af Schweitz och dess sjelfständighet: men man synes vara förvissad, att det preussiska kabinettet handlar i denna angelägenhet enigt med det franska, och sålunda blir det måhända Ryssland, som kommer att, besynnerligt nog, kraftigast åtaga sig Schweitzerförbundets sak. Österrike visar sig ännu föga verksamt i densamma. Om man får tro på de sista underrättelserna frånSchweitz torde likväl all denna kabinetternas öra för det landet snart skingras, ty gäsningen synes vara på vägen att af sig sjelf upphöra Om således kongressernas tid åter begynner, så har väl detta andra anledningar. Det högre presterskapets krig mot hr Dupin: bok eller rättare mot den statsprincip, som deri försvaras, och som fått ett så officielt stöd i statsrådets å embetets vägnar gilna ogillande af erkebiskopens i Lyon herdabref, griper allt mera omkring sig. Nu hafva redan åtta erkebiskopar och 50 biskopar förenat sig med hr Bonald; och denne har i en till ministeren afgilven protest förklarat, att han ämnar öfverlemna saken till pålvens afgörande, samt att, ända tills det skedt, kan statsrådets förklaring, att han missbrukat s:n embetsmy ndighet, icke det ringaste bedröfva honom. Deremot bar den för sina moderata tänkesätt aktad biskopen i Arras, Latour dAuvergne, utgilvit en förklaring, hvari han beklagar sig öfver de tillställningar (maneouvres), genom hvilka mar sökt förmå honom att fördöma hr Dupins bok innan han pröfvat den. I anledning af deputerade kammarens beslu! angående öppen omröstning, då 20 personer e förena sig om att begära den sluten, hafva många roliga uppträden cgt rum. Som den så kallade öppna omröstningen skall gå till på det viset att hvarje deputerad Jä. zger en kula, antingen i en svart urna eller i en hvit, alit eftersom han röstar mot eller för bifall till propositionen, så måste de förut brukliga urnorna målas om. Di