Aftonbladet – 31 mars 1845, sida 2

sådan förhandling, som den nu öfverklagade. Det blir väl — och det låter stort — att herr grefve Hamilton kunnat prestera större säkerhet, men det har dock icke varit fråga om större eller mindre, utan om lagligen styrkt säkerhet, och då den af mig presterade var sådan, så var den ju nog stor och tillräcklig, och har derföre icke kunnat underkännas, utan att i och med detsamma missfirma både den domhafvande och det landshöfdingeembete som vitsordat dem; dotk står här bredvid den högst märkvärdiga omständighet, att den presterade Hamiltonska säkerheten icke är med något vederhäftighetsbetyg vitsordad. Jag förutser väl en invändnirg, som möjligen torde göras, att då förord bryter lag och då Wexjö landshöfding nu före oftanämnde auktion förbehållit sig, att det lägsta anbudet skulle underställas hans pröfning, liksom deras hvilka täflat om entreprenaden och tilläfventyrs fortfars att derå göra anbud. jag då icke egt trygga mig vid mitt anbud och min ställda borgen, och derföre icke har något skäl att klaga öfver hvad som skedt i förenlighet med ett sådant förbehåll; men denna förmodade undflygt måste väl, närmare betraktad, finnss allt för vansklig, för att skydda grefvevärdigheten. Utom det att nämnde förord icke blifvit behörigen kungjordt, eller varit afvetadt förr än vid sjelfva auktionstillfället, der det vid uppläsningen lätt undföll uppmärksamheten och omöjligen kunde till sin betydelse uppfattas nog redigt, i synnerhet af sådana spekulanter, som fästat sig vid den tryckta auktionskungörelsen och de gifne konungabrefven, och som omöjligen kunde anse rimligt och troligt, att en landshöfding skolat tillåta sig något härifrån afvikande eller häremot stridande förord; möter här de!s, att herr landshöfdingen icke egt att göra något annat förord eller förbehåll än det auktionskungörelsen och de åberopade konungabrefven samt ahdra gällande författningar innehålla, och dels att någon pröfning afauktionsförhandlingen icke alls tillhört honom att efteråt anställa; ty hade han sjelf suttit uti sitt embete vid auktionstillfället, så hade han då genast bordt afsluta auktionen till alla vederbörandes säkerhet, och det som sålunda ålegat honom, blef nu deras äåliggande, som i hans frånvaro skötte embetet; men hvad skulle det blifva, om landshöfdingen skulle utom embetet ega pröfningsrätt öf ver hvad som inom densamma sker — icke på landshöfdingens, utan på landshöfdingeembetets vägnar? Han skall då under sin frånvaro utgöra ett slags mellanting emelian landshöfdingeembetet och de myndigheter, som det lagligen tillkommer att bedöma landshöfdingeembetets åtgärder, när de öfverklagas! Han skulle då få förskapa sig sjelf till en myndighet eller liksom till en öfverförmyndare öfver landshöfdingeembetet och pröfva dess åtgärder, innan de fingo gälla eller komma under högre pröfning! Ingen lag och intet sundt förnuft godkänna en sådan sjelftagen och vådlig myndighet, så vida det är klart, att landshöfdingen antingen skall sköta sitt embete eller också icke hafva något dermed att sköta, annat vore, om någon hade eganderätt tilllandshöfdingeembetet liksom till ett hemman på landet, då kunde han förordna, huru gårdsfolket skall i hans frånvaro sköta göromålen; men en landshöfding eger icke embetet och har icke något att befalla om dess förvaltning, när han är utom dess område, hvadan har icke heller har något ansvar för dess förvaltning vid sådana tillfällen. Beträffande särski!dt den omständigheten, att Kel. Maj:t skall, efter herr landshöfdingens illuderande af ifrågasatte auktion, bemyndigat honom att uppgöra byggnadskontrakt med herr grefve Hamilton, så bevisar det ingenting mer och ingenting mindre, än att herr landshöfdingen, genom sin gjorda underdäniga framställning, förbigått att sätta Kongl. Maj:t i tillfälle att uppmärksamma det lagstridiga uti den underställda förhandlingen och det kränkande af min rätt, som densamma innefattar, hvarföre och då detta icke utgjort något föremål för Kongl. Maj:ts nådiga nröfning, samt då fråga nu icke är att ändra hvad Kongl. Maj:t beslutat, mine ansvarsoch ersättningsvåstående emot herr grefven och landshöfdingen Car! Vörner utgöra en sak för sig, alldeles oberoende ar let åberopade nådiga bemyndigandet till kontrakts uppgörelse. Men om den skadeersättning, hyarpå jag i sammanhang med det påyrkade fiskaliska åtalet gör anspråk, förbehåller jag mig särskid utveckling, sedan let först blifvit afgjordt, att herr grefven och landshöfdingen Carl Mörner är mig något skadestånd skyldig. Om, vid genomläsning af denna klagoskrift, den anken torde insmyga sig, att detta är hårdt förfaret mot landshöfdingen i Wexiö, som tilläfventyrs icke, itan i stor välmening, förgätt sig; så får jag dels till ipplysning härutinnan, och dels för det allmännas skull anmäla, att här ofvan öfverklagade dåd icke iro de enda som bidraga till att bilda omdömet om n man, som tyckes tro sig upphöjd öfver allmänna opinionen. Jag kan icke bevisa de enskilda försäkringar om optionsrätt för mig till den nya landshöfdinge-resilenshbyggnaden, hvarmed herr grefven och landshöflingen förmådde mig till att, med förlust. för min lel, afstå ifrån mitt kontrakt om den först tillämnale och redan då påbörjade residensbyggnaden; men le här ofvan åberopade handlingar visa, att Kongl. Maj:t i nåder föreskrifvit att de då af mig frånträd: da materialier skulle försäljas och de inflytande medjen lefvereras i ränteriet. Sådant oaktadt har likväl samma landshöfding Mörner, utan någon sådan försäljning, tillåtit hr grefve Hamilton att till den nya byggnaden begagna circa 416,000 lass af mig framskaffad sten, och dessutom har han likaledes låtit Wexiöboerna fritt taga och begagna circa 600 lass mursand. Några hafva väl ansett det förra såsom ett bevis vå något hemligt intressentskap emellan begge herrar ;refvarne och det sednare såsom ett medel att blidka innena i afseende på den overksamhet, hvarmed hr andshöfdingen åskådade sista eldsvådan, som efter las öfvertygelse icke blifvit så vidsträckt som den ef, om herr landshöfdingen då genast visat sig lika ådig och fintlig om utväg att dämpa elden, som han risat i afseende på entreprenad-auktionens illuderans le; men hvilka bevekelserna än må hafva varit, så tär dock alltid det qvar emot hr landshöfdingen, alt is an icke hörsammat Kongl. Maj:ts nådiga bud och jefallning om nyssnämnde materialiers bortauktioneande. Afven här tyckas ett par hvarföre vara på 4 fälla aoach liksom man håller kriocrätt Afver den