Aftonbladet – 31 mars 1845, sida 2

den, ej tillät honom att afbida ett tillfälle, d: hofkapellet vore ledigt att biträda vid hans företag. —U— — För följande klagoskrift har en plats i bladet blifvit begärd, och det förhållande den uppdagar har synts nog märkligt för att tillita villfarandet af denna begäran. Till Riksens Ständers Justitie Ombudsman i Stockholm ! Om i mörka tidehvarf det varit tungt och påkostande att förtryckas under missbrukade embetmannavälden, då en suckande allmoge kanske knappt förstätt sina rättigheter, så måste det väl kännas ännu bittrare, att i den stigande upplysningens dagar, då ett godtroget folk solar sig i skenet af rätt och sanning, få, till sin egen och de sinas skada, erfara ctt sådant kränkande och gäckeligt embetsmannabeteende, som det landshöfdingen i Wexiö herr grefve Carl Mörner sistl. år tillåtit sig och hvilket jag nu går att till laglig beifran anmäla, med ansvars och skadeersättnings påstående. Den 30 sistlidne Augusti blef, efter derom utfärdad kungörelse, entreprenadauktion hållen å Wexiö landskontor, dervid ny landshöfdinge rosidensbyggnads uppförande skulle åt den minstbjudande upplåtas enligt Kongl. Maj:ts nådiga bref den 8:de April 41843 och den 24 Maj 1844, såsom närlagdeauktionsprotokoll utvisar. Samma protokoll visar äfven, att jag då stannade för lägsta budet, hvilket till min säkerhet med vanligt klubbslag befästades, och att jag genast derpå aflemnade erforderlig borgen, till vederhäftigheten bestyrkt af ej mindre domhafvanden i Willands härad än landshöfdingeembetet i Christianstads län. Allt detta oaktadt har likväl högbemälde herr grefve och landshöfding behagat, att efteråt, eller sedan auktionen var formligen afslutad. inläta sig i ackord med herr grefve Malcom Hamilton om ifrågavarande residensbyggnad och, utan att höra mig. utverkat sig Kongl. Maj:ts nådiga ti!!stånd att upprätta byggnadskontrakt med högbemälte Hamilton, sedan han nedsatt sitt anbud till likhet med mitt: Att desse begge herrar grefvar i förväg måtte hafva sig emellan hemligen öfverenskommit om ett sådant dåd, som i sitt slag torde vara lika eget som oerhördt, lär synas temligen påtagligt, dels af den förberedelse dertill, som herr grefven, landshöfdingen gjort vid auktionstillfället, nemligen att han, som då var frånvarande, inskickat en uppsats, hvari det heter, att lägsta anbudet skulle underställas hans pröfning, liksom deras, hvilka täflat om entreprenaden och filläfventyrs fortfara att derå göra anbud: och dels deraf att berr grefven Hamilton, som vid auktionen var närvarande, undvek all täflan med mig om lägsta budet, såsom viss om att, utan dylik täflan, likväl få företrädet genom landshöfdingens bemedling. Men ehvad herrar grefvarne härutinnan varit i hemligt förbund med hvarandra emot mig vid denna entreprenad eller icke, så är det dock ett faktum, att herr grefve Carl Mörner, såsom landshöfding, uti sitt embete begagnat ett utom embetet gjordt lagstridigt förbehåll. Då auktionen hölls å Wexiö landskontor på landshöfdingeembetets vägnar, under det landshöfdingen var i Stockho!m, angick auktionsförrättningen icke honom, utan dem som förestodo landshöfdingeembetet, och det var då desse, men icke han, som hade med auktionen att sköta, så vida man icke får föreställa sig, att den dagen voro för Wexiö län 2:ne landshöfdingeembeten, nemligen ett hemma i dess residensstad, med landssekreter och landskamrer, och ett i Stockholm med landshöfdingen, utan både sekreter och kamrer. Herr landshöfdingen har följaktligen utom sitt embete tillvällat sig en maktutöfning, som icke tillkommit honom, derigenom att han för auktionen föreskrifvit andra villkor än som i auktionskungörelsen varit bestämda eller tillkännagifna, och uti embetet har han sedan begagnat sig af samma tillskapade villkor, för att illudera hela auktionsåtgärden. Det ligger i egenskapen och i det häfdvunna bruket af entreprenadauktioner, att de skola hållas öppet och offentligen, och att dervid gjorda lägsta anbud skola gälla med ömsesidig laga förbindlighet, då föreskrifven borgen pråesteras till erforderlig säkerhet; men herr grefyen och landshöfdingen Carl Mörner har egenmyndigt afvikit icke endast ifrån det häfdvunna allmänna bruket, utan ock ifrån Kongl. Maj:ts derom särskildt gifne, här förut åberopade, nådiga föreskrifter, och dymedelst iakttagit ett sätt, som, om det blefve allmänt gällande, skulle förvandla entreprenadauktioner till betydelselösa formaliteter. Men hvar står skrifvet att så får ske? Huru kunde herr landshöfdingen förmoda att någon skulle, såsom.