Aftonbladet – 29 mars 1845, sida 2

ned kärlek och mildhet, ehuru syndaren förtjeade ett vida hårdare straff, än det jag först ämade honom. : Nu måste Alessandro berätta honom hela sitt förra lefnadslopp, under hvilken berättelse genevalen satt ganska tankfull och ofta skakade på hufvudet. — Min vän, sade han, då den unge mannen ystnade. För första gången i sin lefnad gör Paul Solemka något, som icke står i riktig öfverenstimmelse med hans militäriska föreskrifter; men — han gör det för Fiorettas son. Mycket, som wu ligger dunkelt för mig, måste bli klart, och illdess förblifver du försvunnen för alla lefvande, till och med för din Laura, och blir ett lydigt redskap för min vilja. — Ger du mig ditt hedersord derpå? Alessandro slog hårdt i generalens framräckta hand, och dermed drog honom till sitt bröst och tryckte honom hårdt till sitt hjerta. — O! hviskade han med en glänsande tår i sat — din mor hade dock gjort bättre, om hon ljt den sträfva nordbon till hans isfält. Derefter förde han med faderlig sorgfällighet den unge kaptenen in i sin sängkammare och lät honom intaga sin egen säng, hvilket han ock behöfde, ty han fick åter ett häftigt anfall af feber. (1eneralen sjelf satt ännu länge vid sitt skrifbord, in betraktande miniatyrporträttet, än bläddrande i de bref, dem Alessandros porufölj innehållit, och hvaribland funnos, i ett serskildt rum, några, som Alessandro hemligt hade bortsnappat ur sin morbrors skrifpulpet, och som för den unge mannen voro af synnerligt värde. — Du skall bli nöjd, Fiorettal hviskade han