Aftonbladet – 28 mars 1845, sida 2

icke ha någon representationsförfattning, och nog kunna der ske stora förändringar i organisationen. Reservantens ord behöfva också alldeles icke hafva den betydelsen. Tagas de alldeles efter sitt innehåll, så utgöra de en af de bästa premisserna till hufvudgrunderna för det representationsförslag jag förordar. Svenska folket är nemligen inom sig organiseradt i kommuner. Sockenstämman, hvilken utvidgning i funktioner har icke den erfarit sedan den först sanktionerades i presterskapets privilegier? Jag skulle tro att sockenstämman vida mer ingriper istatslifvet, än t. ex. adels, presters eller borgares funktioner såsom ständ, representationsverksamheten oberäknad. Äro samfälda val på sockenstämma någon nyhet? ha icke prester blifvit valde på det sättet nu i öfver 100 år? innehafva icke alla komministrar och en stor del kyrkoherdar ännu i denna dag sina befattningar på grund af samfälda val? är ett gemensamt sammanträde med sockendeputerade icke en vanlig sak? Förut ha alla stånd, adelsman, prest, borgare och bonde röstat samfäldt i kommunalangelägenheterna. Ståndspersonerna deltogo der också. Vid sista riksdag inrymdes ännu flera röstande, så att numera icke ens den fasta egendomen är vilkor för rösträtt. Sockenstämman hör ostridigt till det hufvudsakliga af detta folks organisation. Alltså en förändring af det hufvudsakliga i representationen kan ej skiljas ifrån den redan försiggångna förändringen af det Shufvudsakliga i organisationen. Kommumalförfattningen är alltför mycket utbildad, med ständsförfattningens tillbakaträngande, i hela statens öfriga If, för att den skulle kunna af ståndsförfattningens foster längre utträngas ifrån folkrepresentationen. Sockenombud för riksdagsmannarval, hvilka af ett stånd redan: varit begagnade, måste kunna utses samfäldt för hela socknen i detta mål, liksom i så många andra, utan att derföre tillhöra de af reservanten med skäl klandrade genom konst tillkomna anstalterna. Det kan sannerligen tillgå helt naturligt, att jag sä må säga. Allt ifrån Montesquieu och ifrån ännu vida längre tider tillbaka har man ju medgifvit, att folket har en lycklig instinkt att välja, särskildt sina målsmäm: Utskottet har ju enhälligt gått in på ett slags samfälda val för städerna och dertiil medgitvit, att de må vara omedelbara. Skulle då icke samfälda val gå an för landet, helst om man fäster vid dem det vilkeret, att de skola der vara medelbara? Man mätte väl aldrig ha tagit sig förskräckelse förr de många klisarepresterna, som en värd ledamot sisu Augusti här höll oss för ögonen med sina stora utsigter att få störta in i representationen? I sådant fall skulle jag med godt samvete tilltro mig: att söka intala det högv. Ståndet ett tröstens ord, ty qvinror och barr votera icke ännu, och de bastante hedersmännerne, som rösta till riksdagsman, taga nog saker kallt och låta säkert icke drifva sig:till någon ytter lighet af predikosjukan. Detta högv. Stånd heter ännu svenska folkets veoresentanter. Grundlagen erkänner, att folkets röst eger rätt att bli hörd. Den blir icke hörd: med en representation sådan sem Sverges ständers. Låtom Sverges menigheter få välja till om5ud dem de hafva förtroende för. Här komma väl äfven då många em: betsmän; men folket har valt dem, folket erkänner deras röst såsom sin röst: den skilnaden är väsentlig. Det är sannt, vi röra oss här inom fictionerna: område: den:som är vald af en korporation, han är icke vald af svenska folket; men den som är valda! ett härad eller två, han är icke heller vald af sven: ska folket. Det valsätt vore utan tvifvel af alla dei mest ursinnig ga, som ville att svenska folkets: pluralitet skulle på en lista. välja alla representanterna Men det fattigare folket är vandt att se sin socken: stämma och sina sockenombud hjelpligt väl förvalt de kommunala angelägenheterna; de personerna kän na de närmare, de äro öfvertygade om deras: barm hertighet, sparsamhet, rättvisa och klokhet. Det. äl en sak att lägga vigt på. Allting går här midt itu de bildade veta att det: går icke så allt midt itw andra länder. När man spänt för länge emot, El bar det gält sönder äfven i de lyckligaste himmels streck. Det är angeläget att vara varsam, på detat den räaste rösten icke må biifva den väldigaste. Jag yrkar vördsamt den proposition, att högvördi ga Ståndet må förklara som sin gemensamma tanka att högl. KonstitutionsUtskottet må ändra sitt för Islag till hufvudsaklig öfverensstämmelse med det a mig förordade förslaget. Man har lösligen omtalat jag vet icke huru tiliförlitligt eller otillförlitligt de är, att man skulle hysa någon betänklighet vid at göra proposition på ett förslag, som är reservatioi emot KonstitutionsUtskottets. Det skal, vara svår straff på det brottet att så reservera sig: man ska! Iha nämnt någonstädes fängelse på lifstid eller kan hända ännu längre. Dermed torde dock förmodlige: få anstå till dess man enhälligt blir ense om fängel semethoderna. Skulle imedlertid proposition vägra på reservationen, så anhåller jag att få den ord fö ord uppläst såsom mitt förslag till kontrapropositior STOCK OL