Aftonbladet – 28 mars 1845, sida 2

kapell; kupol och smärta pelare felades icke, altaret var beklädt med himmelsblått sammet och på detsamma skimrade ett krusifix af silfver. Detta fasthöll honom och drog honom mäktigt till sig. Han wille störta fram till altaret, böja sina knän inför den aldraheligaste och der afvakta utgången af sitt öde. Men i detsamma tyckte han sig höra något buller bakom väggen, på samma sida der han inkommit, och sjelfbibehållelsens instinkt dref honom vidare. (Forts. följer.) — ——— — EN NATT UTAN MORGON. När biskopen Baron Rottemberg, ledamot af Öfverhuset i Wärtemberg, vaknade den 46 sistlidne Februari, ringde han på sin betjent och tillsade honom att draga upp rullgardinerna. Betjenten svarade, helt förvånad, att det längesedan skett, vid den vanligen bestämda tiden. O min Gud ropade prelaten, då är jag blind! — Så förhöll det sig, olyckligtvis. Den 80:årige mannen hade icke haft minsta förebud till sitt missöde; hans ögon voro förut alltid friska, och föregålende dagen hade han läst och skrifvit utan tillhjelp af glasögon. Läkarne härleda denna under natten påkomna blindhet från en förlamning i ögonnerven. — ÖOrIDIGT OMVÄNDELSENIT. En religiös tidning, som utgifves i Valence i Frankrike, berättar med mycken utförlighet något, som nästan läter otroligt: ISex flickor, mellan fyra och åtta års ålder, som belsökte en katotsk skola, oaktadt de tillhörde proteIstantiska föräldrar, blefvo utan föräldrarnes vetskap Junderkastade en ny döpelseceremoni, såsom tecken fill deras upptagande i den katolska Kyrkans sköte. Föräldrarne, hvilkas religiösa känslor blifvit så grymt -Isårade, hafva väl tagit sina barn från skolan, men lett lagligt försoningsoffer är sannolikt ej att tänka på. I — KLOSTEROHYGGLIGBET. Antalet af det franska ;klosterlifvets infamier, hvars hemligheter mer och