Aftonbladet – 27 mars 1845, sida 1

upprunnen ur någon annan nationalitets rot elller utifrån insmuglad i landet till förfång för elIler nedsättande af våra egna fabrikater. 27 heter det: Ingen må utöfva valrätt eller njuta valbarhet till riksdagsman utom det stånd han närmast tillhörer. Således etc. Följaktligen ete. Likaså ete. Här synes lämpligen kunna undvaras icke allenast Således, Följaktligen och Likaså, såsom ett alitför ovanligt främmande i Jen lag, utan, hvad mera är, hela den allmänna satsen, hvarpå Således, Följaktligen och Likaså med sina resp. följeslagare skola tjena som exempel. För sådana allmänna reglor med thy åtfölJjande exempel har man en stor kärlek i grammatiken, men gemenligen en ganska ringa i lagIstiftningen. Men sådan regeln nu lyder, äro visIserligen de vidfogade exemplen i en ovanlig mån lupplysande, ty derest de icke funnes, skulle :det 5, kanhända icke vara hvars mans sak ati gissa sig Itill, hvilket, stånd en adelsman, som tliika är -prest eller borgare, närmast tillhör. För min del tänkte jag mig, innan jag hade sett exemplens -iplan så, att en adelsman, som är prest, åtmin.Istone om han tillhör en före d. 6 Juni 1809 rladlad ätt, hörde närmast till adelsstånde:. ty man I borde alltid kunna antaga för mera säkert alt j l han vore född adelsman än att han vore född prest, hvilket sednare beklagligen icke inträffar I med alla som bekläda det embetet. Men sedan -Ijag lärt mig utskottets exempel, är jag bättre unIderrättad; jag vet nu att en adelsman, som är I prest, tillhör närmast presteståndet, och en adels. man, som är borgare, tillhör närmast borgarestånIdet. I dessa två frågor, som hittills vari: sedda I på två sält, skulle således bli en enhet för tamtiden. Borgarståndet har icke hittills bland sig Jupptagit sina adsliga medbröder. Det har till och med varit tvetydigt huruvida adelsmän kunde i väljas till magistratstjenster. Men det hörv. prejsteståndet har icke varit så nogräknadt i detta fall. Exempel finnas att en person suttit den Jena riksdagen i prestståndet, ehuru adelsman, och den andra på riddarhuset; liksom tvärtom. StånIdet har till och med en riddersman till ordförande och har så haft i flera omgångar, utan att det kunnat förmärkas att ståndet lidit någon skada derigenom. Man kan under vissa förhållanden förverka prestembetet och burskap utan att förlora adelskapet. Deraf skulle det väl synas som om adelskapet sute längst inne. Nu föreslår man deremot fem stånd och att den som tillhör första ståndet, enligt det stadgande som i 12 derom förekommer, skall kunna liksom dezraderas till andra ståndet och till det tredje, i :all han deruti sjelf ingår, men aldrig till det fj:rde eller femte. En adelsman, som blir civiltjensteman eller militär eiler landibrukare, behåller sin Personliga adelsröst och får ännu mera rös!rätt dertill för sitt välförhållande. Samma förhöjning i rösträtt kommer honom också tillgodo om han köper sig ett hus i en stad eller köping; men blir han prest eller borgare, då Sstrykes han ut ifrån den adeliga röstlängden. Detta låter icke så konseqvent som det kanhända är när man kommer underfund dermed. -Särdeles svårt faller det sig att inse skälet hvarföre en borgare, som har säte och stämma på riddarhuset, skall förlora mera adelig rösträtt än hågon ännan adelsman. Nog tycker man att ridderskapet och ådeln skulle äfven för framtiden kunna kännas vid en borgare liksåväl som vid en ädling som till insenting dugt, icke till den klenaste embetsexanen eller den simplaste beställning, utan har allenast den förtjensten att ega en liten jordlapp, på hvilken han icke ens behöfver vara besten, eller en koja, i en köping hvilken icke kan jemföras med något riddargods. Men till sådant kommer man på den snörräta ståndsskillnadens väg, som ändå aldrig blir snörrät nog, ehuru mycket man väger, mäter och uträknar. Till sådant kommer man och förmenar sig ha gått så historiskt och samhällsorganiskt tillväga genom att indela hvar menniska i sin lilla krubba, si!t lilla stånd, hvarutöfver han icke får gå. En Person. menar man, kan icke höra till mer än ex klass nen den obändiga samhällsorganismen rättar sig icke efter mätesmannen utan låter stundom helt simpelt samma ena och odelbara Person på en sång tillhöra två, tre och änau flera samhällsslasser. Gör man så tillika det till en samhällslass, hvilket icke är en sådan, då blir systemet ulländadt. S 28. Huru statsråder och justitieråder i utkottets grundlag bli helt andra karlar blott de li afdankade, är r:dan anmärkt. De förres rätt tt deltaga i riksdagsölverläggningarna skulle mar en systematisk lag svårligen ha väntat se stadad midt uti valbarhetsparagraferna. S 29. Att utskottet lemnat sina läsare i nåon ovisshet huruvida en adelsman, som är unterofficer, korporal, vaktbetjent eller dylikt, har in adelsröst i behåll eller icke, är också förut nmärkt. Orden igenfinnas till en del i de tre eservanternes förslag. Jag säger icke detta såom någon förebräelse, liksom skulle utskottet Iltför mycket låtit leda sig af sina re:eryant-r. killnaden mellan deras och utskottets. stadgande r också temligen betydlig. Utskottet förpassar nderbefäl och vaktbetjente, om de äro huscgare, Il borgarståndet. Förmodligen höra de till femta åndet om de ha jord på landet? eller kanhända Il allmogen? Det är oafgjordt. g 30. Att utskottet har valbar och behörig, om befinner sig under förmynderskap, gör inn otydlighet; men deremot hade nuvarande ksdagsordnings stadgande om cessionant bort tfaga aAaffan I. oo oms bb: