Aftonbladet – 27 mars 1845, sida 1

RIZSDAGEN. JHERR DOKTOR THOMANDERS ANFÖRANDE I REPRESENTATIONSFRÅGAN. (Forts. från gårdagsbl.) Der åberopas tillika L och 2 mom. af denne j 6. Men paragrafen är icke indelad i momenter Der förekomma visst H, 2), 3); men dessa siffro beteckna icke de åsyftade momenterna. Det är icke fullt tydligt uttryckt huruvida der personliga adelsrösten får beräknas vid valen fö fast egendom, såsom de kallas, eller icke. Före skriften att valen för fast egendom verkställa. I särskildt, utesluter intetdera alternativet. At Iden adelsman, som är eller varit i tjenst, skal rösta med personlig röst och embetsröst tillsam man, är bestämdt stadgadt. Men fråga är hurt förhållas bör med adelsman, som blott har personlig röst och egendomsröst. Skall en sådar rösta på två ställen eller på ett? S 44. Denna gör icke full reda för valbarhetsvilkoren. I 41 förekomma några och i 20 andra af dessa vilkor. Det hörer väl till reda och ordning, att det allmänna sättes i första rummet framför de speciela valbarhetsvilkoren Icke utan tillfredsställelse finner man af den Utskottsledamot, hvars förslag hufvudsakligen ligger till grund för Utskottets framställning, en anmärkning vid denna S, hvilken ådagalägger att denna värde reservant åtminstone har velat att en adelsman, som icke hunnit längre än t. ex. till kameralexamen, utan alt kunna bestrida någon tjenst och uran att ega det ringaste, eller ock som är fullkomligt oduglig och kanske icke kan skrifva sitt namn, men råkar ega ett kanhända fullt intecknadt hus i en köping, icke skulle kunna vara svenska aristokratiens representant vid riksdagarna. Utskottet har icke funnit lämpligt att göra denna inskränkning. För ett val till kommunernas hus kan det icke behöfvas att göra mindre vilkor för valbarhet än för valrätt i hufvudsaken; men för en magnatrepresentation väntar man sig Dågot bittre upp. Ar det åter icke en sådan man åsyftar, hvarför skall då den adelige embetsmannen och den adeliga fastigheten icke stå på samma plan med en borgerlig embetsman och en borgerlig fastighet? Och likväl är man så angelägen om hvarje pinne i den inhägnad, som . skall skilja frälse ifrån ofrälse! Hade Utskottet tilltrott sig föreslå den inkräktning på det adeliga prerogativet, att alla embetsröster och alla fastighetsröster, distriktsvis eller annorlunda, måtte sammanräknas, så hade en billighet blifvit räddad, jag vågar väl icke säga: en jemnlikhet inför lagen, kanhända nog så angelägen som åtskilligt annat här i verlden. Ett embete, en fastighet borde nemligen, skulle man tyckas, gälla lika mycket vid representantvalet, i hvilken behörig mans hand det måtte vara. Nu återigen kan detta icke inträffa i något annat fall än det nära nog omöjbga, att alldeles lika minga embeten vore i adelsmäns och i ofrälsemäns, alldeles lika stort fastighelsvärde på frälse och på ofrälse händer. Efter Utskottets förslag kan ett embete eller en fastighet gälla 40, 20, 0. S. V. gånger mer i en adelsmans än i ea ofrälses hand, och tvärtom. Det beror derpå hyilkendera truppen bäst kan förkofra sig. Der kan bli ett alldeles förvånande lit och rörelse. Den ena dagen belöper sig Yi, och den andra Ao af rösträtten till riksdagsman på en och samma egendom. Jag vill icke tänka mig den be-l kymmersamma händelsen, att här icke funnos mer än 26 adeliga fastighetsegare här i -landet, af hvilka hvardera vore en valkrets och ingendera finge rösta på sig sjelf och ej heller på någon annan. Hvar skulle man då taga de 26 adeliga riksdagsmännen af fastighetsegarnes klass? Det vore minsann icke bättre om man erfore brist på de 26 fastighetsegarne på landet, hvilka föresväfvat Utskottet i 7, de der Buskamänner-. e, som der hvarken fått något namn, ej heller något annat menskligt eller omenskligt igenkänningstecken. Uppstode åter brist på de då embetsoch tienstemännen, antingen i det första eller det s. k. femte ståndet, det finge Regeringen örga för: så länge der funnes ett erforderligt subjekt, så finge Regeringen utnämna honom, kulle han också tagas ända innerst inne i gäldtugan. Men med fastigheter har det sig icke 3 lätt, dem hiltar man icke på i gäldstugan. Och let är icke så litet Utkottet behöfver: 40 mantal ller 43,000 specie för en adelsman, 6 mantal ller 9,000 specie för en ofrälse, allt i äldre kamnaren. Inkonseqvensen af att göra skillnad mellan tadsoch landtegendom i S 453, men icke i SS 4, 20 och 26 är af den nyssnämde reservanten edan anmärkt. 4 e a d d S 45 har den otydlighet i sista momentet, att ; Pp V d st NA Ö fö böt nan icke bestämdt ser huruvida biskop bör ha n röst utom embetsoch prebende-rösterna, elr icke. Huru föga man kan antaga, alt en bikop blir så mycket upplystare, ju. flera preenden han får till embetet, är redan förut anp lärkt. -IS S 48. Ordet samhällsklasser tillhör näppeligen s gstilen. S 49. Att sicke tillhöra något af de öfrigalM ånden är visst ett godt Ppredikåty om man ie-K e kan få ett bättre; men i alla händelser lär det et ke böra användas, som predikat till mer än ettst ånd. Utskottet använder det dock om vissalk: orgarståndets och om vissa det s, k, femte stånvi;