Aftonbladet – 22 mars 1845, sida 2

vid br Ploug, såsom svar på kungens frågor on ställningar och förhållanden, får tillfälle att gör en liten ytterst pikant revy af de sednaste hän delserna i Skandinavien. Nå, hur står det til i mitt gamla Sverige ? spörjer bland annat dej tredje Gustaf. vÅh job — svarar hr Ploug, — det står sig godt nog, men det går slätt icke. — Hur så?, — y;Emedan man tyvärr ännu ha att dras med de der fyra stånden, som Eder Majestät känner bättre än jag! Två vilja ha stats vagnen fram, men de andra två hålla igen, och s står man naturligtvis der man står.— p)Men kun; Oscar, hvad gör då han i så fatta omständighe ter?, — Ers Majestät! Han sitter i vagnen oci! — ser pån — Slutet är, att berr Carl Ploug icke blir syn: nerligt klok på alltsammans och att han så lunda icke vet hvad han egentligen skall tro, om det verkligen är kung Gustaf, Bellman, Moliberg och Ul!a, som uppstigit ur sina grafvar, för att underhålla det Skandinaviska sällskapet för en aftonstund, eller om det är Marstrands tafla, som genonr något slags trolleri blifvit förvandlad i lefyande figurer med röst och tal. Imedlertid får publikum höra ännu ett par vackra kupletter och det hela ändas med en entusiastisk chör till den sköna melodien Blåsen nu allal Det förtjenar anmärkas, att det är på sjelfvaste den kungliga hofteatern man får uppföra dylika frispråkiga komedier, och det icke en gång, men vå, tre gånger efter hvartannat! Den gamle nofmarskalken Lewezon bivistade till och med, åsom hofvets representant, den första föreställingen; det lär vara en fin man, och det är