Aftonbladet – 22 mars 1845, sida 2

hved man lever, när först man er död! irker til Qvide og Nöd, i och Punschen er söd I Abrahams Skjöd. Rundtom man reiser foruden Besvär, Ja, mange Steder på en Gang man er, Og overalit er man Hjerterne när, Fr egtet og kjär, Törster en Gang vor Strube, Ander frå Klippens Grube Neetar till oss bär. q Tys! men hvor Faen er vor Mester blen Xx? Nys var han hos os, nu er han herfra.l Fredman! hvor er du? Du leve! Hurra! Pu leve igjen, hurra! Fredman, som redan är på god väg stt af en trupp amurer, hvilka fängslat honom i blomsterkransar, föras upp till himlen, d r Anacreon sitter och väntar på honom, sliter sig vid denna anmaning plötsligt lös och nerkommer åter till sina gamla köra vänner. Sång och förtjusning! Under detta, hvem inträder mellan kulisserna i i svart frack och glachandskar? Ingen annan än förf. till divertissemanget, herr Carl Ploug i egen lifslefvande person! Hvad är detta för nåsot ? säger han; jag har sagt till att man skulle appsätta Marstrands tablå, och jag finner i stället ett dryckesgille, skålar, skratt och sång De repektive personerna föreställa hvarannan för br loug, men denne skakar på hufvudet: ,Mine werrar! tillåten mig i det längsta att tvifla på annin:en af edra uppgifter. Ni Bellman? Moita? Mollberg? — Jag tror verkligen icke på pöken, och —) Förvirrinzen ökas derigenom,! ti Gustaf III sjelf infinner sig, och mellan hoom och Ploug uppstår nu ett långt samtal, derI