EGOISTEN. I (EN HÄNDELSE UNDER NAPOLEONS FÄLTTÅG TILL MOSKWA.) AF WILHELM BLUMENHAGEN; Laura hade sagt sannt. En rysk armekorps inqvarterades i byn och general Solemka tog herr von Reeks bästa rum i besittning. Fruntimren ryste, då de sågo den nordiske, i slagtningar tidigt åldrade krigaren med sitt gråblandade skägg och sitt af flera sabelhugg ärriga ansigte, med befallande ton ochlater inträda i rummet. Hans gestalt, som var af mer än vanlig längd, och hans. små grå, blixtrande ögon tycktes med förderf hota en hvar, som vågade sätta sig emot hans befallningar. Generalen helsade vårdslöst på damerna, lät sin blick länge dröja på herrn i huset, frågade efter sina rum och befallde att man skulle ditbära glödgadt vin och en tarflig aftonmåltid. Hittills hade den tyske adelsmannens sjelfviska anordningar, vid hvilka han aldrig sparade penningar, emedan det var fråga om hans beqvämlighet, från honom afhållit all besvärlig inqvartering, derföre att hans gods låg så långt ifrån stora vägen. Desto större oro väckte det bland husets hela personal att nu se och förnimma en sådan rörelse och ett sådant buller der, och de ridderliga adjutanternes galanteri förmådde icke skingra damernas rysning för de främmande, ovälkomna gästerna. Den inryckta korpsen hörde till den sista förstärkning, som Benningsen till förde hufvudhären. Bland denna arme befunnos män från östra Asien, söner af de råa tartariska ) Se Aftonbl. Mm 60, 61, 62 och 63.