Aftonbladet – 18 mars 1845, sida 1

ee ? VV nn anblick. Här ser man äfven balkonger motsva rande hvarje våning, dels sammanhängande, del afskilda för hvarje fönster, och målade i bjert: färger. Stundom äro dessa fönster mycket stor: och smakfullt prydda med yppiga vexter och de --förargligaste jalusier. Ty om ni visste hvilk: skatter de gömmal Man har berättat att det ; hela verlden icke finnes så intagande damer som här. Washington Irving har blifvit hänförd til de vackraste loford öfver dem och Byrons lyr: har för dem offrat sina skönaste toner. Hvad har jag då vidare att tillägga? Concedo! — Skall jag våga beskrifva dm, skall jag exponera mig för den fördömliga misstankan att lik fjäriln svärma för hela blomsterriket, eller, lik barnet, dåras af den falska inbillning, som kläder allt främmande i rosor? Råd mig mina hemmavarande läsarinnor! (Jag ber om förlåtelse: läsarinnor är ett illapassande ord; som har blifvit tvetydigt i våra dagar. Man skulle kunna tro att jag skrifver till töserna i Småland.) Det kommer för öfrigt icke någon jemförelse i fråga; ty, ty — ty — aj, aj, aj, jag är nu på det hala! — Om icke denna långa, grundliga karakteristik får anses tillräcklig, så tager jag mig friheten bifoga följande attest, för dem som fordra upplysande bilagor. ROSEN OCH LILJAN, Hermosa Espanola! rik är den värma Som alstrar de gyllne orangernas skatt, Men rikare äro deslågor som svärma Uti dina blickars förföriska natt. När Eva till fallet sin make bevekte, Hon bad med din stämma, hon log med din blick. Med händer, så nätta som dina, hon smekte... Hvem undrar väl då, att det gick, som det gick? När Venus för Paris till granskning sig ställde, Hon lånte din vext och din glänsande lock. Hvem undrar väl då på den domån han fällde? Den kungliga herden var ej någon stock,