Aftonbladet – 18 mars 1845, sida 1

med borgenärerne mellankommer, samt att han för alltid måtte vara förlustig medborgerligt förtroende; och af Hr Sundler: att den gäldenär, som gör konkurs och icke kan uppgifva tillgångar eller bevisliga förluster, motsvarande sin skuld, måtte. anses såsom vårdslös gäldenär, och dömas till häkte och fängelse; äfven härom tillstyrker U., det måtte Rikets Ständer förklara, att motionerne uti ifrågaställde delar icke kunna till någon ätgärd föranleda. 3:0 Om utredning och förvaltning af till borgenärer afträdt bo. I sammanhang med ofvanberörda förslag i afseende på bokföringen, har Hr Arnberg anfört, att det ej vore nog att föreskrifter meddelas. Lagstiftaren borde jemväl draga försorg om en ändamålsenlig kontroll, som betryggade föreskrifternes efterlefnad och förvissade om ansvars utkräfvande, derest de blifvit åsidosatte. Hr Arnbergs yrkande i afseende på denna kontro!l har redan varit i bladet infördt och gick egentligen ut derpå, att särskiide kuratorer å det allmännas vägnar skulle undersöka gäldenärs uppförande och agera mot honom vid domstolen; hvarförutan Hr Almgren yrkat, att ett lämpligt ansvar måtte stadgas för syssloman, som underlåter att, enl.konkurslagens föreskrift i 6 Kap. 402 , skyndsamt, sedan dom failit, göra utdelning af konkursmassans tillgångar; varande hemstäldt, om icke stadgas borde, att den syssloman, som dröjer med utdelningen utöfver 2 månader efter det domen blifvit utgifven, skall böta för första månaden 200 Rdr och för hvarje månad, som sedermera förflyter, 500 Rdr, så vidt han icke gitter visa hinder, som konkursdomaren godkänner. Utsk. tillstyrker imedlertid, satt hvad af handlingarne i denna del blifvit föreslaget äfven måtte lemnas utan afseende, samt att Hr Almgrens yrkande torde förklaras ej antagligt. 4:0 Om rätlegången i konkursmål och deras behandling. a) Under åberopande af nödvändigheten, att konkursrättegångar, så vidt sig göra låter, måtte förkortas, hafva Hrr Lundelius och Arnherg föreslagit: den förre, att proklamadag i konkursmål må bestämmas till fyra månader från den dag, då gäldenären till vederbörlig domstol ingifvit cessionsansökning; och den sednare, att berörde dag må utsättas för de borgenärer, som bo inom länet, till två månader, för öfrige inom riket boende till fyra månader, och för utländske fordringsegare till sex månader från stämningens utfärdande. Härom tillstyrker Utsk., att Hr Lundelii, likasom Hr Arnbergs ifrågavarande förslag måtte lemnas utan afseende. b) Den förre har ytterligare yrkat, att stadgas måtte, det dom i konkursmål ovillkorligen i hofrätt och räådstufvurätt bör utgifvas sex månader efter inställelsedagen; och med tillkännagifvande af behofvet utaf en bestämmelse i berörde hänseende, har Hr Almgren föreslagit, att tiden för doms utgifvande måtte bestämmas till ett år efter nämnde dag. Äfven dessa förslag anser Utsk. cj vara af den beskaffenhet, att de böra understödjas. Således tillstyrker Utsk., att omförmälda förslag måtte od Rikets Ständer lemnas utan afseende. ooM BI, ianledning af väckta motioner om förändring af 8 8 i 9 Kap. Handelsbalken samt 2 8 af Kongl. Förordningen den 28 Juni 41798. Detta betänkande innefattar svar på följande motion af Hr Kock, C. J., som hade föreslagit, att, med ändring af 2 S af 4798 års Kongl. Förordning och såsom tillägg till 8 i 9 Kap. Handelsbalken, stadgas måtte: a) att den i nämnde Förordning bestämda tid af sex månader, hvarinom gäldenär bör klandra honom tillstälid räkning öfver borgade varor, måtte förkortas till hälften eller tre månader; 0d) att den, som tillhandlar sig varor parlivis och dervid betingar sig längre eller kortare anstånd med betalningen, ovilkorligen bör meddela accept på en af säljaren utfärdad vevel, och att, om den sistnämnde underlåter taga sådan accept, han då förlorar den i Handelsbalkens förenämnde Kapitel och bestämda rättighet att tillgodonjuta ränta från förfallodagen, och derest fordringsbeloppet uppgår till 200 Rdr Banko, dessutom icke äger, förr än tre månader förflutit från nämnde dag, beloppet utsöka; ec) att nyssomförmälda påföljd, ellef förlust af rättigheten. till ränta från förfallodagen, jemväl drabbar den säljare, som försummar att, enligt föreskriften i 1738 års Kongl. Förordning, vid hvarje års slut utskrifva räkning ä borgade varor och densammå gäldenären tillställa; samt d) att tillställd och. godkänd eller oklandrad räkning å borgade varor medför samma betalningsförbindelse, som löpande. förfallet skuldebref. Utsk. har afstyrkt bifall till dessa punkter, med undantag af förslaget angående dels skyldighet för den, som tillhandlar sig varor partivis och dervid betingar Sig anstånd med betalningen, att meddela accept på-en af säljaren utfärdad vexel, och dels påföljden för den säljare, som underlåter att-taga sådan accept. Med afseende härpå har Utsk. föreslagit: utfärdande af en Författning, hvarigenom, sp ns KT Ren nr