Aftonbladet – 18 mars 1845, sida 1

41:0 Om sättel och vilkoren för egendoms afträdunde till borgenärerne och om början till konkurs. I denna del hafva två serskilda förslag blifvit framställda, nemligen: z a) -Konkurslagens 1 Kap. innehåller i 3 8, att gäldenär skall vid afträdesansökning foga tväfalld, under .-edsförpligtelse underskrifven uppteckning af allt det han eger, i löst och fast, af alla fordringar, af all gäld, så ock af alla böcker, handlingar och skrifter, som boet. röra; i 4 S, att, om gäldenären j fogat sådan uppteckning vid ansökningen, Idenamma ej må upptagas; och i 8 S, att konkurs skall inses börjad, när gäldenärs ansökning upptagen är. Uti dessa stadganden hafva Hrr Arnberg och Almren föreslagit den förändring, att den omständighel. att gäldenären ej vid afträdesansökningen fojat omförmälde uppteckning, icke må utgöra hinler för ansökningens upptagande och konkursens början, utan borde i sådan händelse, enligt Hr Almrens åsigt, antingen gäldenären åläggas att, inom viss tid, ingifva en fullständig bouppgift, eller Rät.en låta verkställa densamma genom dess eller Kronans betjente, vid hvilket förhållande gäldenären dock ej skulle ega att ansökningen återtaga, U. har på anförde skäl tillstyrkt, att omförmäl!da förslag måtte Ilemnas utan afseende. . j d) Under förmälan, att en del af domstolar tillämpat 6 af konkurslagens 4 kapitel, på så sätt, att borgenär, som velat tvinga gäldenär till konkurs, ansetts böra göra sitt påstående derom gällande genom till Rätten ställd ansökning, och ej medelst gäldenärens instämning, samt att, för ändamålets vinnande, det icke varit tillfyllest att förete bevis derom, att gäldenären såknat tillgång till godtgörande af borgenärens fordran, har Hr Sundler, cnär en sådan tillämpning, enligt hans åsigt, vore stridande mot-lagbudets anda och mening, yrkat, att deröfver måtte meddelas den förklaring, att en gäldenär, som icke gitter uppgifva tillgång för domfäst skuld vid anstäldt utmätningsförsök, måtte anses skyldig antingen ställa antaglig borgen för sin skuld, eller afträda och uppgifva sina tillgångar och skulder, då någon afhans borgenärer, efter stämning, i behörig ordning det yrkar. Utsk. har likväl tillstyrkt, det måtte Hr Sundlers ifrågavarande motion jemväl lemnas utan afseende. 2:0 Om gäldenärs ansvarighet. Med anmärkning, att, ehuru Konkurslagen uti 3 Kap. 42 och 43 SS stadgar ansvar för den gäldenär, som idkat handel eller annan rörelse, deröfvyer bok hållas bör, men icke fört ordentliga böcker, eller fört falska böcker, eller uppsåtligen sina böcker förstört, all bestämd föreskrift likväl saknades derom, hvilka skola föra böcker, eller hvilka böcker skola föras, eller huru dessa böcker böra vara inrättade, för att bokföringen må kallas ordentlig, har Hr Arnberg föreslagit: att alla handl. i gross eller minut, skeppsredare, skeppsfournerare, fabrikanter och handtverkare, som icke endast arbeta på beställning åt kunder, utan hålla magasin eHer försäljningsbod, eller på sina rum drifva handel med färdiggjord vara, samt öfrige idkare af förädlingsyrken i samma kategori, skola ovilkorligen vara förbundne, att föra en journal öfver deras rörelse, hvilken för hvarje dag upptager köp och försäljningar, handelsoch penningetransaktioner, samt ingångna förbindelser, och i allmänhet allt hvad de, under hvad titel det vara må, emottagit eller utgifvit, med undantag af utgifter för lefnadsoch hushäålls-omkostnader, hvilka blott för hvarje månad i summa införas; sammanhäfta och bevara alla bref i affårer, som de emöttaga, och likaledes, att i en serskild bok kopiera allå bref i affärer, som de afsända; och hvarje år öfver deras förmögenhets-tillstånd upprätta ett inventarium eller balansextrakt, upptagande, å ena sidan, all deras fasta och lösa egendom, med värdet derå, samt tillgångar i fordringar och varor, och, å andra sidan, alla deras skulder och ingångna betalningsförbindelser, hvilket inventarium eller balans-extrakt, år efter år, skall införas, egenhändigt undertecknadt, i en för detta ändamål inrättad bok; och borde alla dessa böcker föras utan. lemnade toma mellanrum, utstrykningar, raderingar eler inskrifningar i brädden; hvarjemte journalen skulle vid hvarje års början af borgmästare i stad eller häradshöfding på landet förses med foliering och ett serskildt märke å hvarje sida, samt, på den första och sista, med bemälde embetsmäns namnteckning, jemte intyg om journalens egare; hvaremot den bok, som upptog årliga inventariet eller -balansextraktet, blott hvart tionde år vore underkastad fberörde formalitet, ifrån hvilken brefkopicboken helt och hållet undantögs;: men al!a dessa böcker skulle förvaras tio år, för att vid inträffande tillfällen domstolen tillhandahållas. U. anser, att Hr Arnbergs ifrågavarande framställning ej bör vinna Rikets Ständers bifall. Vidare har blifvit yrkadt af Hr Arnberg: att gäldenär, mot hvilken sådant förhållande blifvit anmärkt, som medför ansvar, ej må kunna åter -insättas i sina borgerliga rättigheter, äfven om ackord RR ER