Aftonbladet – 18 mars 1845, sida 1

na i fönstret och hör den välkändastämman hvi ska-i luftens-susning: hur vacker månen är! — — — Och hur vackert det är att segla p hafvet en sådan: natt! skulle jag vilja tillägg: Fartygets sakta, jemna -vaggning, sorlandet af d lekande vågorna, som på sina toppar äro försill rade af månskenet och eljest svarta som den af grund, öfver hvilken-de dansa sin nattliga dans stjernornas blinkande himmelska ljus och hafvet omätliga rymd bidrager alltsammans att stämm sinnet på ett förunderligt: vis och anslå själen strängaspel till tongångar, dem man dittills ick känt. Liksom man talar om skogssånger och ålp sånger, kan man äfven tala om hafssånger. D gå alla på olika melodi, men halva sin bestämd egendomliga anda: Jag har hört många alpsånger oc! skogssånger, och känt på deras anda, att de ström mat ut från skogarne och bergen; jag har äfven hör hafssånger, men: ibland dem Högst få som kommi ifrån hafvet, ty våra flesta artister känna ej den un derbara sång, som rörer sigöfver det ändlösa haf vetsrymd. En melodi, som emafminä bekanta komponerat till ett-stycke i Byrons Child Harold. Adieu, adieuw! my native shore fades oer the wa ters blue, är ibland de bäst lyckade hafssånger jag känner. — -Men -låtönr oss gå tillbaka -till dag; boken: Gibraltars och Tarifas fyrar ärg våra ledare. Här och der skimrar fram i månskenet en seglare. Vi igenkänna de flestå att vara mohriska eller spanska handelsbåtar och smuglare Med nattkikaren se vi många seglåre utåt Medelhafvet. Efter att en lång stund: hafva njutit al! det nattliga skådespelet, går jag ner i min koj. Troligtvis kommer jag att drömma någon besynnerlig dröm, någon fantastisk om Månsken och hafsgudar och föer och förtröllningar, underbara såsom. i tusen och en natt, — och när: jag vaknar slutar drömmen —:i Cadiz. Jag tycker att det slutet ej skall passa illa. Och morgonen kom, och ur glittrande vågor Steg upp som en hägring,