Aftonbladet – 17 mars 1845, sida 3

rium pröfva -de sökandes kompetens, hvarefter de I kompetente förklarade sökande kallas till profs afläggande och komma under omröstning. Genom detta förhållande, som herr doktorn förbisett, torde läfven de slutsatser herr doktorn dragit, behöfva nåigon förändring. G. H. Mellin. j NEGRER Re NNE i — Red. har blifvit anmodad meddela följande Om landtbruksinstilutet på Wäderbrunn. Så väl i Bondeståndet, som i en och annan tidning hafva omdömen af menlig beskaffenhet för våra landtbruksinstituter blifvit yttrade, och serdeles hafva IDegeberg och Wäderbrunn blifvit framställde som I förfelade. Hvad det förra beträffar, hafva de årliga officiela berättelserna af den person, ät hvilken öfverinseendet öfver institutet blifvit uppdraget, cjansetts tillräcklige att vederlägga de sanningslösa uppgifterne, utan herrar Richert och Kylberg hafva, hvar för sig, framträdt såsom vittnen, och genom eh enkel framställning af sanna förhållandet beröfvat smädelsen sin kraft. Hvad Wäderbrunn angår, har I Konungens befallningsh:s i länet årsberättelse till Kongl. Maj:t blifvit i tidningarne införd och borde vara nog att vederlägga det orättvisa tadlet; men då rogcberg rättvist funnit varma försvarare, skall det, å Wäderbrunn beträftar, ej eller. saknas en oparäst, som vågar uttaladet på noggrann underg grundade omdöme, att nämnde institut, vare f egendomen, eller i utbildande af dighet hos de der vistande lärjungar, fcke står tillbaka för något af de öfrige i vårt land befintlige landtbruksinstituter. Man har — blind för den motsägelse, som ligger i cit sådant yttrande — på en gång påstått, att arrendet för Wäderbrunn (240 3, tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn) vore ganska högt uppdrifvetn, och att föreståndaren, hvilken såsom lön erhåller egendomens afkastning, (som således måste vara vida under 210 t:or, emedan arrendet eljest icke kunde sägas vara ganska högt uppdrifyet, dock har för stor aflöning. Man förblandar föreståndarens aflöning med arrendesummans höga penningebelopp under missväxtår, utan att besinna, att han just då får minsta inkomsten, och man förtiger de åligganden han iklädt sig, som verka till betydlig förminskning i hans lön. Man låtsar icke veta, hvad som dock varit genom trycket allmängjordt, att hela den första skörden af höstsäd, efter föreståndarens cmottagande af Wäderbrunn, och hvilken — märk väl! — icke af honom varit förberedd, utgjorde 22 t:r råg och 42 !y, t:r hvete, båda slagen af dålig beskaffenhet, och hvilka högt uppskattade, ej kunde anses värda mer än 345 Rdr Bko, under det föreständaren för trädesbruk och utsäde nödgades betala 418 Rdr 46 sk. Bko, och att han således, när dertill kommer att vårsädesskörden, på den illa förberedda jorden, biott blef 50 t:or 48 k:p:r, hela första året ej allenast icke kunde anses erhålla någon lön, utan tvertom fick vidkännas en ganska betydlig förlust. Sedermera hafva skördarne höjt sig till ett förut vid denna egendom ieke erfaret belopp; men endast i följd af det arbete och betydliga kostnader, som föreståndaren på jerdens förbättring nedlagt, och hvilka endast i en framtid kunna fullt ersättas. Jag får sanningen likmätigt intyga att, efter min fullkomliga öfvertygelse, föreståndaren för institutet på Wäderbrunn hittills skött denna sin befattning utan vinst, och således utan aflöning, men det oaktadt fortfarit i sin Yerksamhet, med den oföränderliga ihärdighet, som utgör ett karaktersdrag hos denne man, hvars fasta förtröstan att af framtiden erhålla den lön han förtjenar, hvarken synes kunna rubbas af ett bårdt klimats, en svårförbätterlig jords eller ett vacklande folklynnes nycker. Såsom förut tillräckligen erkände, torde det vara öfverflödigt att omnämna de utmärkta kunskaper, den skicklighet samt de förtjenster om svenska åkerbruket denne föreståndare redan förvärfvat, och har det derföre varit en lycka för ett institut, att kunna tillegna sig en sådan man. : Afundsjukan borde åtminstone för yttrandet af sina känslor afvakta det ögonblick, då han kan anses hafva vunnit någon ersättning för sitt arbete, hvilket hittills ej varit händelsen. — Hvad åter beträffar tadlet deröfver att han ej oafbrutet vistas på stället, så vittna både egendomens stigande kuitur och lärlingarnes kunskaper, att han vistas der nog. Institutets styrelse är ej af dem, som tro att arbetets verkningar bero af den tid som deruppå användes; den sätter mera värde på goda resultater än mänga dagsverken, vare sig af läraren eller lärjungarne. Hurudana dessa resultater varit har Konungens beallningshafvandes berättelse till Kongl. Maj:t ådagalagt, och instilutets motståndare hafva, mot sin vilja gjort det nästan lika mycket, i det de, då de velat tadla iärlingarnes kunskapsmålt, icke mäktat anföra nägot annat, än att er enda från Wäderbrunn utsången lärling ej lyckats få fördelaktig anställning, wilket talar högt till inrättningens fördel; och vore nart sagdt oförklarligt (i det att från hvarje skofa alltid åtskillige mindre dugliga lärlingar utgå), om man ej besinnade, att vid institutet hittills blott 2:ne utgångsexamina egt rum, och att behofvet af kunniga rättare är stort i provinsen; det är i sanning, så väl för institutets styrelse, som för dess lärarepersonal, i hög grad tillfredsställande, att ingen af de mot dessa inrättningar fiendtlige talarne förmått framdraga ett enda faktum, som ådagalägger, att vid institutet på wWäderbrunn något brustit, re sigi cgendomens skötsel eller lärjungarnes kunkaper, Deremot må från det motsatta hållet ett faktum införas, som synes förtjent af att komma tilr allmänhetens kännedom. Det är i hedervärda Bondetåndet, som institutet på Wäderbrunn (bland andra) Mifvit klandradt; men så vidt!både institutets styelse, och de vid detsamma anställde lärare hafva sig oekant, har icke en enda af detta Stånds teprejenlanter gjort sig den mödan att af nämnde styelse begära, eller på stället inhemta upplysningar örande undervisningens gång och egendomens skötel; utan synas alla de ofördeiaktige omdömena, om fråga varande inrättning, ytterst hvila på ensidiga ler osanna uppgifter, hvilka naturligtvis funnit en ätt ingång hos personer, som äga föga kännedom ;m vilkoren för, samt ändamälet med en landtbrukskola, och ingen om de svårigheter, som måste öfrervinnas, om detta mål skall ernås. Stjernholm 1.492 Mars 1845, Gerard de Geer. FO (Insändt.) 3 o FS Re