Aftonbladet – 17 mars 1845, sida 3

nom i tryck utgifna skrifter, hvaribland flera äro prisbelönta, ådagalagt sig äga en mer än vanlig humanistisk bildning, hvilket utan allt tvifvel i kongl. brefvet af år 1821 afses såsom ett väsendtligt vilkor för befordringsrätt till pastoraten inom Stockholm. Således bvarken bör eller får jag låta mig förtycka, att, då min ringa förtjenst föröfrigt så gynnsamt af konsistorium blifvit uppskattad, tvenne af dess ledamöter nu, emot de sex (6) öfriges domslut, tillerkänna herr regementspastorn Wikström, för sina respektive lärdomsprof, företrädet, helst min presterliga tjenstgöring, såsom betyget utvisar, varit inskränkt till den ringa befattning jag, sedan 4830 innehaft, med undantag af de år, jag tjenstgjort såsom förste pastorsadjunkt hos herr doktor Wallin eller innehaft förordnanden att på eget ansvar bestrida vice komministraturen i St. Clara. (Att jag en termin tjenstgjort vid rektorsklassen i St. Clarz högre lärdomsskola förtjenar väl knappast nämnas.) Endast ett misstag af min närmaste förman, herr doktor Wallin, torde jag i förbigående våga vidröra, emedan det för sjelfva saken är af väsendtlig vigt. Hetr doktorn har antagit att Finska församlingen eger att, utan förslags upprättande, kalla til! profs afläggande så stort antal prestmän den för godt finner. Så lärer väl förhållandet icke vara, utan skall enligt kongl!. förordningen d. 21 Bec. 4840 pastorseställningen i nämnde församling sökas och konsistoium pröfva -de sökandes kompetens, hvarefter de sompetente förklarade sökande kallas till profs afäggande och komma under omröstning. Genom letta förhållande, som herr doktorn förbisett, torde fven de slutsatser herr doktorn dragit, behöfva nåon förändring. G. H. Mellin. ae a 0 Lå