Aftonbladet – 15 mars 1845, sida 1

den bästa sängen i ditt hus och tvättat hans sår med det ädlaste vinet. Herr von Reek stod der i synbar förlägenhet, kämpande med sig sjelf, hvad han skulle företaga. Sådan såg man honom sällan. — Wla!..-illal... utstötte han för sig sjelf, under det har, utan att se på fruntimren, vandrade upp och ned i rummet. — En fransman i mitt hus...och fransmännen slagne!... Kommer detta i dagen, så sätter det rasande folket den röda hanen på mitt tak... och hade man velat utlefverera honom, så borde det hafva skett förut. — Ingen man är doek så klok, att icke qvinnolist bringgar honom i förderfvet. — Man! ropade Antonia, häftigt uppfarande. Du vore i stånd att utlemna flyktingen åt böndernas raseri! Du, en af Napoleons dyrkare, skulle kunna störta hans tappre krigare i förderfvet ? ... Du, en italienskas make, skulle kunna mörda en italienare? .... Nej! ..-. gästfribeten skall i vårt hus icke kränkas. Den helige Bonifacius skydde oss från en sådan illgerning! — Nå nå, mumlade herrn, eftergifvande; hver länker på så ondt? .... Men sig sje!f måste man dock, i främsta rummet, tänka på, och jag kan åtminstone aldrig förlika mig med den här saken, i trots af din italienska poesi. Jag har, ur det rika landet, medtagit det aldra skönaste, tillade han, halft smickrande, halft knotande; hvad det numera eger, må det gerna behålla, och allt hvad det hädanefter skulle kunna skänka mig, ir mig fullkomligt lika främmande och likgiltigt, som dess Bravos och de osnygga sängarnei dess innu osnyggare värdshus. Den sköna Laura, som en lång stund tegat,