Aftonbladet – 14 mars 1845, sida 1

VS :go en sådan ljufhet, att de båda personerna, som stodo vid sägen, vexlade blickar af beundran; men hvilka blickar dessutom tycktes hafva en annan, mera gåtlik betydelse. Af alla damer, som finnas, eller någonsin funnits, är ändock Fortuna den aldra nyckfullaste. Lika gerna som hon stundom plägar slösa sin gunst på de ovärdigaste och med sina rikaste gåfvor öfverhopa en hel mängd af drönare inom den menskliga bikupan, hvilka icke göra annat än roa sig och gå dit deras lustar locka dem — lika gerna sammanfogar hon en hederlig mans nöd med en verklig felik räddning från allt slags trångmål, så att det ser ut som om hon gjorde detta af sjelfsvåldig nyck och endast för att visa sin allmakt. . Vår hjelte befann sig, urder de tvenne näst: följande dagarne, liksom. förflyttad direkte från skärselden och midt in i salighetens rike, ehuru hans febertillstånd ej tillät honom att klart urskilja huru hans båda vårdare sysselsatte sig med honom. Den gamle Pietro skötte hans sår, som en erfaren kirurg, och signora Laura satt mången stund utmed hans säng och pratade med honom på hans sköna modersmål, då bättre mellanstunder gjorde det för honom möjligt att underhålla ett samtal. Hon talade då om hans herrliga fosterland, ehuru hon, till hans stora bedröfvelse, icke kände mycket deraf, emedan hon redan i sin späda barndom hade af sin tant blifvit förd till Norden. : Snart var Alessandros hela lefnadslopp henne bekant. Anda till ynglingaåldern hade han varit instängd inom trånga klostermurar i närheten af