Aftonbladet – 10 mars 1845, sida 2

sitter der: han skall bekräfta alltsammansp. Tsavellas motsade ej hvad Grivas anfört. — Dagens vigtiga nyhet är representationsfrågans diskuterande i riks-stånden, 1 afseende hvarpå vi hänvisa till postskriptum. Vi ha likväl knapp hunnit upptaga något mera, än ett på Riddarhuset uppläst anförande af Hr Stats-Rådet Silfverstolpe, hvartill man framför allt lägger märke, såsom innefattande, enligt hvad man förmodat och tror sig veta, den väntade förklaringen från Regeringens sida, ehuru detta icke blifvit af Hr Stats-Rådet uttryckligen angifvet. Vi måste äfven uppskjuta till en annan dag alla reflexioner öfver detta med stor försigtighet och i detta hänseende med mycken talang sammansatta programm, om man så får kalla det, och hafve för tillfället, endast med kursif stil utmärkt de ställen, som innefatta grundsatser af någon mera bestämd syftning. — En för de förenade Skandinaviska rikena interessant nyhet erhölls med posten i går, nemligen att stridigheterne med Marocko blifvit bilagde. Fransyska monitören för den 24 Februari innehåller följande telegraf-depeche: Madrid den 49 Februari. Sveriges och Danmarks angelägenheter med Marocko hafva blifvit afgjorde genom Frankrikes och Englands bemedling. Kejsaren afstår från tributen. Danske och Svenske konsulerne hafva den 44 återvändt till Tanger., — Berättelse har ingått från chefen på den för en sjöröfvares upptäckande till Cadix beordrade korvetten Carlskrona, att den spanska skepparen, som trott sig varsna denne sjöröfvare, sannolikt misstagit sig. — Landshöfdingen i Carlstad, Hr Oldevig, har blifvit kallad till Christiania, och redan Söndagen d. 2 dennes dit afrest. Anledningen till kallelsen förmodas vara öfverläggningar för vägkommunikationerna mellan Sverige och Norrige. — Rikets Ständers skrifvelse till Regeringen, angående upphäfvande af den olika arfsrätten, har, berättar D. A., blifvit af Regeringen öfverlemnad till högsta domstolens utlåtande. — Hr Grosshandlaren C. Norman lärer af BankoStyrelsen blifvit utsedd till ledamot i Banko-Diskonten, i stället för Borgmästare Sandblad. (D. A.) am eseeannned — Landshöfdingens i Götheborg, grefve Löwenhjelms, förut omnämnda tal vid borgmästarens i samma stad, herr Everts, inställande i embetet har nu blifvit in extenso meddeladt af Götheborgs H. o. S. T. Det var i detta tal herr grefven meddelade det märkvärdiga requisitum för en embetsman i vår tid, att hans bröst borde vara kopparförhydt och hans nerver kabeltrossar, och på det motiverna för denna herr grefvens tanka om embetsmannadugligheten icke må blifva obekanta, meddela vi här talet, med uteslutande blott af ingressen och sluthelsningen. Man finner deraf, att herr grefven velat göra embetsmannen i vår tid så hård och känslolös egentligen derföre, att andra menniskor blifvit så klyftiga och kunskapsfulla, och det ser nästan ut, som ville herr grefven säga, att då embetsmännen, som half. va sin bildning från en förfluten tid, icke äro der nuvarande civilisationen vuxna, så böra de åtminstone förhärda sig mot civilisationens fordringar Men utan tvifvel har herr grefven icke mena det så; han har yttrat: Utan att bedraga oss sjelfva, kunna vi ej förnek: den beklagliga erfarenhet, att en stegrad civilisation fördelar åtföljas af fullt motsvarande olägenheter Läromethodernas mångdubblade genvägar göra fatt lligt, att pojken nu redan vet långt mera än for ;Idom ynglingen: ja väl och mannen; och häraf föl -IJer ett, fordom ogilladt och sällspordt, allt för stor tillit till sig sjelf. Tidens tendens till det materiella tIdet dagligen ökade användandet af vetenskaplig I forskningar till den praktiska nyttan; denna oupp hörliga sträfvan att veta, kunna och förmå mera llämna föga tid och bilda föga håg, att akta upp Hoch stödja sig vid rätta grunden för all sällhet: Re ligionen och Moralen ). Äflan efter vetande oci ;I) Vi känne ej tålaren, Hr grefve Löwenhjelm, sedai någon längre tid tillbaka, men vi antage gerna att han sjelf varit en utmärkt religiös och sedli Å yngling, eftersom han kan sätta den nuvarande tide i så dålig dagerijemnförelse med sin egen ungdoms tid. I alla fall torde likväl Hr grefyven ha vari så mycket med, ått han vet, det tonen ibland ung ! domen, med undantag af några få mönster, i all dt sf lan wida mar rnmctanda nanhä8