Aftonbladet – 10 mars 1845, sida 1

200,000 Rdr endast på privatbankens lånerörelse, och således kan, i min tanka, aldrig större belopp af riksmynt genom privatbankernas sedlar utkomma, än beloppet af deras ägande riksmynt. Skulle äter Privatvatbankssedlarne ersättas med riksmynt till lika belopp, så måsse de i min tanka trefaldigt trycka på riksbanken. Jag hemställer huruvida sädant kan vara förenligt med realisationens bestånd. H. Ex. herr grefve Björnstjerna, som gillat förslagets principer, har deremot anmärkt, att sjelfva sättet för låncrörelsens bedrifvande icke blifvit der närmare genom lag bestämdt. Man finner likväl att man icke genom något lagstadgande i detta fall kan uppnå det ändamål man önskar. Man försöker förgäfves att förändra formen för kreditrörelsen; bolagen skulle, ifall förändringen icke instämde med deras intresse, lätteligen eludera densamma, men med skyldigheten att sjelfve invexla egna kreditsedlar, följer eu oeftersifligt intresse för Privatbankerna, att hålla sin sedelfond rörlig. Jag hyser för min del icke det ringaste tvifvel, att dessa bankers nuvarande form, som hufvudsakligen är riktad åt kreditrörelsen, säledes kommer att säsom sådan bibehållas. Detta är den enda orsaken hvarföre Privatbankerna redan antagit denna form. Diskussionen är egentligen nu öppnad om 4 yn, och jag inskränker mig säledes till att förklara, att jag qvarblifver vid min första mening, att Privatbankerna böra bibehålla sin närvarande form, men att jag, såsom den sista utvägen, skulle vara böjd att instämma i friherre Raabs Törslag. Grefye SPARRE, ERIC. Tal. som blifvit vald ledamot af förstärkt Bankoutskott, ansäg sig derföre berättigad, möjligen pligtig, att yttra sin åsigt. Han var likväl så fullkomligt förekommen af herr Nordenankar, att han föga hade att tillägga. Han hade hört häftiga utfall mot privatbankerna; men tyckt sig finna, att i samma mån dessa utfall varit häftiga, de innehållit föga eller inga skäl. Han fäste sig icke vid det till en del medgifna skälet, missunsamhet eller afund, hvilket han knappt trodde existera; men man hade. sagt, att dessa banker menligt inverkat på allmänna rörelsen, i det de stundom utvidgat, stundom indragit sin utlåning, och derigenom satt länesökande i bryderi. Så vidt talaren nände, var denna anmärkning icke rätt grundad. Deras sede!emission var störst år 18414 oc h utgjorde då omkring 7,400.000 rdr. Den har i år varit omkring 6 !V, millioner, och deras kassor hafva alltid utgjort omkring en tredjedel af detta belopp i riksmynt. Således har skilnaden icke varit så betydlig, att den kan i någon större mån menligt hafva inverkat på den allmänna rörelsen. Att hvarje bank, som icke är begränsad af sädana reglementariska föreskrifter, som vär riksbank, måste indraga sin rörelse i följd af financiella kriser, låge i sakens natur, och hvarken kan eller bör undvikas. En talare hade yttrat, att grunden, hvarföre man vill hafva bort privatbankerna, ligger i oviljan uti allmänna tänkesättet, derföre att de blifvit befriade från den solidariska ansvarighet, som ursprungligen var dem älagd, och som åligger alla andra bolag och alla öfriga svenska medborgare. Den värde talaren torde ieke påminna sig, att en tvist just nu är för handen, huruvida aktiebolag i allmänhet kunna behandlas efter det kapitel i vår lag, som talar om handelsbolag, emedan aktiebolag på den tiden, då denna lag skrefs, icke voro kända. Detta är en tvist, som våra största jurister ännu icke afgjort, och det är således icke rätt att säga, det alla andra äro underkastade det ansvar, hvarifrån privatbankerna äro undantagna. Samme talare anförde äfven, såsom en orsak till missnöje med privatbankerna, att de vägrat nya aktieegare inträde, men de kunde ju icke obegränsadt utvidga sin rörelse. Man hade sagt, att privatbanksintresset visat sin makt derigenom, att de försökt att bibehålla de nu för dem gällande lagarne oförändrade; men man kan välicke fräntaga dem en rättighet, som de en gång fått på viss tid, och som sannolikt icke kommer att då förnyas. Föröfrigt tyckes detta intresse icke vara så särdeles mäktigt, då det nu från alla håll bestrides. Hvad slutligen det skälet till missnöje med privatbankerna beträffade, att deras sedlar icke emottagas i kronouppbörden, så hade talaren haft en motsatt erfarenhet i en ort, der han cen lång tid vistats. Der emottagas neml. dessa sedlar i uppbörden till följe af en öfverenskommelse emellan bankodirektionen och uppbördsmännen. Tal. kände, att detsamma sker äfven inom andra län. Tal. trodde att dessa förhållanden skola komma att jemna sig om institutionen får fortfara orubbad. Vi hafva yrkat stabilitet i våra ekonomiska förhållanden, och om någonsin är den nödvändig här. Det fordras en lång tid innan allmänheten hinner vänja sig vid förändringar och vidtaga de åtgärder, som deraf-blifva nödvändiga. Man hade sagt, att privatbankerna gifva en öfverdrifven tillgång på lån. Tal. trodde icke att det är förhållandet. Han hade erfarenheten deraf, att det varit mycket svårare att erhålla lån ifrån privatbankerna än från riksdiskonten. Banko-direktionerna hafva nemligen vissa direktörer, hvilka inom de orter, der lånen sökas, påteckna de sökandes vederhäftighet, och dessa direktörer äro, såsom sjelfva delägare i Banken, omtänksamma, att ingen ovederhäftig erhåller tån. I följe deraf lida privatbankerna ganska sällan förluster, då deremot riksdiskonten ganska ofta gör det. Om nu privatbankerna skulle indragas, så trodde talaren, att just de personer, som äro, om jag så får uttrycka mig, moraliskt vederhäftige, skule få svårare att erhålla lån. Ått vidtaga ännu strängare mesyrer än hittills, i afseende på privatbankerna, trodde tal. skulle hafva den följd, att inga privatbanker skulle fortfara. En talare hade visserligen försäkrat, att vinstbegäret skulle ändock verka till sådane bankers stiftande. Hr Skogmans reservation visar huru mycket de smärre sedelvalörerne äro utelöpande i förhållande till de större, och man kan deraf lätteligen finna, att om bankerna skulle nödgas indraga de smärre sedelvalörerna, så skulle vinsten blifva ingen. Iefve dem dertill älagd solidarisk ansvarighet, så skulle sannolikt i ingen större kapitalist :vilja blottställa sig för faran att i hvarje ögonblick göra konkurs. Vidare fäste tal. uppmärksamheten på vådan af att i närvarande stund företaga en indragning. Detta var af-Hr Nordenankar i dess reservation så väl ådagalagdt, att tal. blott ville hänvisa till densamma. Ayaa fär fringt Cen lasa A faHDaAaA dereanma I hasexout of