Aftonbladet – 8 mars 1845, sida 2

incd UCSS tagsttjvände JOTewinLer:dg, UC STUNdTe måste vara ett troget uttryck af den förra. (Införes på begäran.) Då man anhåller få fösta allmänhetens uppmärksamhet på pluralitetens af Stockholms stads konsistorii besynnerliga och af flera tidningar anmärkta åtgärd, alt förklara den sednast valde 3:e profpredikanten i Finska församlingen för inkompetent, kan man ej afhålla sig från att i minnet återkalla den ihärdighet, hvarmed-bemälde konsistorium under flera år tillintetgjort samma församlings varma önskan att få en egen själasörjare. År 4840 förordnade Regeringen, att Finska församlingen borde fortfarande existera och ägde rätt att kalla en egen pastor, och att denne borde vara måktig både finska och svenska språken. Två år derefter, eller 1842, var åter en Kongl. resolution nödig, för att gifva församlingen rätt att kalla en tredje profpredikant; året derpå, eller 4343, nödgades Kongl. Maj:t åter träda emelhan för att reglera församlingens omröstningssätt vid pastorsvalet; efter än ett år, eller 4844, måiste församlingen ånyo anlita Kongl. Maj:t för rättigheten att ånyo kalla en tredje profpredikant; sedan den först kallade afsagt sig. Den 35 Januari, på frågodagen, förklarade wvalförrättaren, kyrkoherden Ekdahl, att församlingen borde rösta per capita, i stället att Kongl. Br. 4843 förordnat, att omröstningen borde ske efter de för andra församlingar gällande grunder; och slutligen då, detta oaktadt, en tredje profpredikant, efter 5 års trakasserier, blifvit vald och denne antagit kallelsen, förklarar konsistorii pluralitet den valde inkompetent, och icke jemngod med de två på förslaget uppförde prestmän, under det två ledamöter anse honom öfverlägsen. Genom denna märkvärdiga förklaring är församlingen åter tvingad att anlita konungamakten för att erhålla rättelse. För att visa hur nyssnämnde inkompetens tillkommit, meddelas här å ena sidan pluralitetens skäl, som kunna anses resymerade ikyrkoherden Ekdabls anförande, och å den andra sidan minoritetens, som förekommer i herrar doktorerne Petterssons och Wallins: Kyrkoherden Ekdahl anförde: Vid frägodagen i Finska församlingen den 5 Januari förklarade jag, såsom valförrättare, regementspastorn magister Wikström kompetent att kunna till 3:dje profpredikant kallas, emedan deremot intet sådant hinder förefanns, som i 29 af Kong. förordningen om prestval den 4 April 4843 omtalas. I dag åligger det mig att pröfva huruvida han jemväl kan som 3:dje profpredikant godkännas, sedan han nu, med förklaring att han kallelsen emottager, sin meritförteckning och öfriga hamwdlingar till konsistorium ingifvit för att en slik pröfning underkastas. Det rättesnöre, som härvid mäste ligga till grund för mitt omdöme, är Kongl. Maj.ts nådiga skrifvelse den 8 Aug. 1842, der orden lyda — församlingen dock obetaget att ä frågodogen begära en 3:dje profpredikant, som med de föreslagne är i skicklighet och förtjenst jemngod Af handlingarne inhämtas, att Wikström är filosofie magister samt prestvigd den 28 April 4856, och räknar säledes omkring 44 är 9 mån. i presterliga tjenstår, — hvaraf likväl 4 , är för hans enskilda angelägenheters skull blifvit tillbragte utom tienstgöring på permission härstädes, — hvarjemte han har i pastoralexamen approbatur. De föreslagne, med hvilka han bör jemföras, äro prestvigde, komministersadjunkten Meltin den 9 Juli 4829, och Vv. påstor Rancken den 3 Juni 1898. Mellin, som räknar i dubbla tjenstår 2 är och 3 mån., har alltså för närvarande 47 år och 40 mån., samt Rancken 46 är och omkring 8 mån. Båda hafva, likasom Wikström; i pastoralexamen approbatur. Med afseende på skicklighet är alltså Nikström lig med Rancken, äfvensom i afseende på pastoralbetyget med Mellin. Alla 3 äro i detta hänscecnde tika kompetente till ifrågavarande tjenst. Till Mellins fördel förekommer likväl, att han, känd säsom lycklig skriftställare, bland annat utgifvit flere nyttige läroböcker, såsom bearbetning af Hiäbners Bibliska Historia, Lärobok i Fäderneslandets Historia, evt högst förtjenstfullt arbete, hvilket vid Elementärskolan är till bruk antaget, m. fi. Och då detta är en lärdomsmerit, som enligt författningarne till ett lärdomspastorat serskildt bör afses, kan jag icke, jemväl med afseende på skicklighet, finna Wikström med honom jemförlig. Med afseende äter på de sökandes förtjenst, hviiken jemförelsepunkt här är så mycket mera vigtig, då ingendera af de 3:ne under pröfning varande, utom Mellin, har några egentligen lärda meriter att åberopa, enär Wikströms Juris utr. kand. examen icke får i presterlig meritväg lagenligt något gälla, och hans magistergrad, för hyfiken han genom beräkning al sne tjenstår njutit belöning, enligt gällande författningar icke må till vidare företräde i ecklesiastikbefordring åberopas, kan jag icke, dä Mellin med mer än 6 år och Rancken med omkring 5 år öfverväga NWikström, den förres förvärfvade under oafbruten tjenstgöring i en af hufvudstadens talrikare församlingar, den sednares i befattningen af lika stor ansvarighet och lika trägen sysselsättning, som den Wikström allenast i 7 är bestridt, erkänna denna sednare med dem jemförlig, emedan ett sådant erkännande skulle innefatta ett, efter min öfvertygelse, lika uppenbart tärhiseende af hvad Kongl. Maj:t för detta fall stad.