Aftonbladet – 8 mars 1845, sida 2

rättvist er det jemval alt pasta, act DiIanilg ji lika väl skulle kunna finnas hos omsorgsfullt uppfostrade köpmän, fabrikanter eller jordbrukare, som hos en adelsman eller prest. Då följaktligen , pbildningen,, hvilken numera (och säkert fram-, deles ännu mera) kan träffas i alla samhällsklas-j ser, undantages, såsom icke uteslutande tillhöran-, de någon, så återstår det större antalet med sin, fulla rätt. Denna rätt brukar man också öfver-, ) 1 l allt och i andra ämnen respektera: man sätter den icke ens i fråga. Hvarföre skickar t. ex. staden Stockholm flere representanter än Göteborg, och Göteborg flere än Halmstad? Af ingen annan orsak, än att folkmängden är jemnförelse-l. vis större i de nämde städerna. För öfrigt må-, ste man besinna, att hvarje menniska, äfven denl, minst bildade, har sin egande rätt, som på rikst mötet behöfver bevakas genom ombud, för att icke i, emot egarens vilja antastas: en omständighet, som !; med egarens mått eller slag af bildning har in-. senting attskaffa. När nu en-samhällsafdelning, som ir 450 gånger mindre än en annan, dock har lika ; stor röst, med den, inom risksförsamlingen, så j( kan den så ojemförligt lilla samhällsafdelningen il, alla beskaltningsfrågor förfoga öfver den 450 gån-l, ) ) ) ser talrikares rättigheter, utan att denna genom proportioneradt antal ombud kan sätta sig till behörigt motvärn mot ett sådant angrepp. Om delta icke är orättvist, om det ej gör ingrepp i eganderälten, så förtjenar ingenting heta förnärmande. Inscen form kan då bättre förena bild-: ningens och eganderättens anspråk, än systemet. af allmänna val; enär det är tydligt, att hvarje valman, för sitt eget lika mycket som för detj Helas intresse, måste se sig om efter det klokaste, genom sin bildning skickligaste och till karakteren bästa ombud han kan finna, och det inom hvilken folkklass som helst (då följaktligen härigenom allt hvad godt och upplyst inom adel och prester gilves, kommer med till sin fulla vigt); men å andra sidan får också eganderätten sitt nödvändiga värn och det stora jordbesittande folkelementet sitt skydd emot de andres angrepp, då detta element, alldeles i samma proportion, som det i landet är till, kan insätta ett större ombudsantal i riksförsamlingen. Allt detta synes Hr Lagerhjelm lika litet som någon annan af detta parti hafva besinfat. Han rädes blott för att icke engång adel och prester skola gilla hans förslag; och han söker derföre, till. deras vinnande, utmåla andra kammaren, den de skulle konstituera, så intagande som möjligt Vi förbigå detta såsom föga vigtigt. Sist bland ridderskapets och adelns reservanter står Hr presidenten Aug. Vv. Hartmansdor ff. Han har föreslagit ändringar uti, om vi räknat rätt, 39 serskilda paragraf-r af Konst. Utsk:s till stånden öfverlemnade grundlagsförslag. Men på slutet kommer han till det vigtigaste: han nekar reservalionsrätt åt åtskilliga af Utskottets ledamöter. Hr presidentens ord äro härvid så märkliga, att de förtjena anföras in extenso: 57 4 mom. riksdagsordningen, som tillåter reservationer vid U:s utlåtanden till Riksstånd, begränsar ej detta tillstånd, men det kan rimligtvis ej sträcka sig så långt, att andra grundlagsstadganden derigenom öfverträdas. Enligt 36, 81 och 84 S regeringsformen, må intet annat af riksdagsman väckt grundlagsändringsjörsldg till Riksstånden ingifvas,än det, som Konstitutionsutsk. tillstyrker. Nägot undantag från denna regel, till förmån för U:s egna ledamöter har grundlagen icke gjort. De hafva följaktligen ingen annan, eliter bättre, rätt, än öfriga riksdagsmän. U. gilver dem likväl en sådan, när det tillåter dem att under form af reservationer bifoga grundiagsändringsförslag, som U. icke tillstyrker. Tvenne sådana medfölja nu, ew af herr Cederschjöld och ett af herr Ekholm. Det förra utgår väl ifrån den af U. gillade ståndsgrundsatsen, nien det andra strider äfven deremot, emedan det är byggdt på allmänna val, och begge hafva varit U. underställda, utan att antagas Att det sednare förslaget understödes af samtlige Borgareoch Bondeständets ledamöter inom U., gör ej reservationen lagligare, emedan flere reservanter, förenade, ej hafva bättre rätt än en för sig. Alt Hr H. kar en god vilja att bindra reformvännernes förslag att kunna komma under ståndens diskussion förstår man lätt. Men sättet hvarigenom han velat åstadkomma detta hinder, innehöll en så öppen sofism, ett sådant oblygt åsidosättande och hån äfven af föregående praxis, att det icke en gång kunde förvärfva sig bifall af Utskottets ordförande, och pluraliteten förkastade det. Det skulle alltså gränsa till det obegripliga, huru Hr Hartmansdorff kunnat framställa ett så besynnerligt yrkande, :om man icke af många andra exempel sett att han nästan sätter en ära i sådant. Han grundar sig på de lagrum i R. F., som innefatta, alt intet annat af riksdagsman väckt grundlagsändringsförslag till Riksstånden må ingifvas, än det som Konstitutionsutskottet tillstyrkt. Hvar och en begriper, alt detta angår förbud för riksdagsman, att omedelbart till stånden ingifva förslag till någon grundlagsändring, utan att delta först passerat Konstitutionsutskottet. Skulle åter för Konstitutionsutskottets ledamöter serskildt ett undantag vara åsyftadt från den rättighet, som grundlagen ullryckiigen tillägger Utskotisledamöter i allmänhet att få bifoga sina reservationer vid Utskottens betänkanden, så hade det ock otvifvelaktigt varit specielt föreskrifvet, och om man skulle antaga den motsatta tydningen, huru bade väl då Hr Iartmansdorff jelf kunnat med sin egen reservation till stånden sända nära 0 grundlagsändringsförslag? Ty, att de anmärkningar han gjort vid Utskottets memorial, hvar för sig innefattar en grundiagsändring, och derjemte just en sådan, som Utskottet icke tillstyrkt, är solklart. Eiler månne Hr presidenör I KR KS