Aftonbladet – 6 mars 1845, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Det bekräftar sig, att den bekanta rättegången mellan ryttmäst. v. Schewen och hans son först blifvit förlikt och sedan ånyo upptagen. Hr häradshöfdingen Andreas Möller, som i tvisten varit faderns ombud, men efter förlikningen afsagt sig allt ombudsmannaskap för Hr ryttmästaren, har till Dagligt Allehanda insändt en berättelse rörande anledningen till förlikningens brytande, hvilken framställer ett ganska komiskt drag af girighetens oefterrättlighet, och lyder som följer: Det bekanta målet emellan ryttmästaren v. Scheven och hans son, hvarcm olika berättelser varit i omlopp; synes nu hafva förvandlat sig från brottmål till en kontrakts-tvist. Då undersökningen, d. 4 sistl. Febr., börjades, nekade icke svaranden, att han satt sig i besittning af åtskilliga faderns fordrings-dokumenter, förvarade i ett, enligt uppgift, svaranden tiilhörigt skåp, till hvilket steg han dock förmente sig hafva varit berättigad på grund af det emellan fadern och honom upprättade gåfvo-aftalct, som innehöll, att sonen, från samma dag, då handlingen underskrefs, skulle vara egarc af all gifvarens egendom. Tvenne vittnen hördes, och intygade, att gäfvobrefvet verkligen slutat med nyssnämnde strof. För öfrigt uppgaf svaranden, att egentliga bevekelsegrunden för hans handling varit att understödja sin fattiga moder, hvilken under flere år, ötvergifven af sin man, ryttmästaren von Schewen, lefde, utan ringaste hjelp af dennes rikedom, i högst bekymmerfulla omständigheter. På ryttmästarens sida inlemnades förteckning öfver de förlorade dokumenterne, jsom skulle stiga till ett belopp af 414,000 Rdr Bko, hvaraf dock största delen bestod af odugliga reverser, en del af osäkra, och minsta delen af fullt säkra. Innehållet af denna förteckning bestred svaranden nästan alldeles. Målet uppskjöts till d. 8 Febr., och parterne förmanades af domstolen, att söka genom förlikning uppgöra saken, hvarvid sonen crinrades, att han värdigast kunde på detta sätt bereda sig tillfälle att understödja sin moder, för hvars belägenhet han yttrar så mycket medlidande. Efter flere underhandlingar sammanträdde parterne d. 5 Febr., i fyra vittnens närvaro. Tvenne förliknings-exemplar underskrefyos, och sonen aflemnade skuldsediar af diverse personer, höga och låga, för cirka 80,000 Rdr Bko, hvaraf, enligt föregånget aftal, 18,000 Rdr Bko skulle Vara fullt säkra. Om de öfrigas beskaffenhet var ingenting bestämdt. Då de säkra dokumenterne blifvit granskade och godkände, tog sonen den ena förlikningsskriften till sig; och sedan fadern bläddrat några ögonblick i de osäkra handlingarne, under knot att han tyckte sig hafva fått de mest osäkra, riktade han blicken åt förlik ningssskrifterne och frågade, då han fann att sonen tagit sitt exemplar: hvar är dit, som jag skallhafva? Han erhöll sitt exemplar, som inlades i den digra reversbundten, hvarefter parterne skiljdes, efterlemnande gemensam fullmakt att återkalla rättegången, hvarvid dock sonen lärer yttrat: Man skall . få se, atl min fader ändock krånglar. Detta inträffade verkligen; ty följande. dagen påstod gubben sig vilja försöka, att få mera af de osära papperen, genom rättegångens fortsättande, hvalan han, i en skrift förklarade, att han ogillade förikningen. Nu afträdde ryttmästarens ombud från ul vidare befattning för honom, och åberopades af vägge parterne såsom vittne jemte de andra, som fyervarit förlikningen. Alla vittnesmålen öfverensstämde deruti, att förlikningen blifvit upprättad, såom här ofvan i korthet omnämndes, och att fadern, huru missnöjd med de osäkra reverserne och den örlust han lidit, Hkväl icke hade gjort ringaste proest emot afhandlingens giltighet, eller bestridt utytet af förliknings-exemplaren, churu detta utbyte cke hade skett med något ceremoniöst antvardande rån den ena parten till den andra. Emedlertid fortätter dock ryttmästaren sitt påstående, att hans föriknings-skrift skall anses lika ogiltig, som hans förut ipprättade gåfvobref. Rörande den händelse, som skall gifvit anledning ill upprättandet af berörde gåfvobref, berättas, att röfnings-kommitteen nedsatt gubbens taxering från 00 till 250 Rdr Bko, hvaröfver den sednare dock lagrt hos kammar-rätten, hvarvid han åter var nära tt räka i rättegång om kancelli-afgiften (16 skilling janko), emedan han, under åberopande af presiden