Aftonbladet – 6 mars 1845, sida 2

återremitteras endast med de anmärkningar och serskilda förslag, som kunna innehållas uti hvarje ledamots anförande. (Forts. följer.) ——L — Bondeståndet. Uti gårdagens diskussion öfver StatsUtskottets utlåtande, angående anslag till ett National-museum, deltogo nedannärnnde Stån-dets ledamöter. Ola Svensson från Skåne, Petex Jonsson från Skaraborgs län, Peter Mårtensson och Peter Persson från Jönköpings lin, Anders Jonsson från Östergöthland, Anders Göransson fråre Stora Kopparbergs län samt Jon Erssen och Ånders Johansson från Wermland hade skriftliga anföranden, hvari isynnerhet landets kritiska belägenhet samt brist på medel till fyllande af mera angelägna behof åberopades såsom skäl att för närvarande afslå anslaget. Bengt Gudmundsson tillkännagaf, att han reserverat sig emot Utskottets förslag, ehuru hans namn icke blifvit upptaget bland de öfrige reservanternes, och afstyrkte utlåtandet. Henrik Andersson från Örebro län hade genomläst förteckningen på de konstskatter, som skulle förvaras i det föreslagna museum, och yttrade, att om ibland inventarierna blifvit upptagna de arma hungrande och barfotade varelser, som anträffas så väl på Stockholms gator som i landsorterna, så hade han velat bifalla det äskade. anslaget; nu deremot måste han instämma uti hvad Måns Månsson i sin reservation yttrat: De der döda varelserna, som skola uppstiällas i det föreslagna riksmuseum, taga sig för nirvarande bra ut der de finnas — de klaga icke öfver hvarken huhger eller svält; talaren föreslog att man skulle till den föreslagna byggnaden axvända an-— slaget för nybyggnad af: ett linieskepp. eller för ett halft af Stockholms garnisonsregementen, eller för den Kongl. theatern; han skulle anse sig hafva handlat i strid mot pligt, samvete och kommittenters förtroende, om han under nuvarande förhållanden svarade annat än nej till Utskottets förslag. Nils Strindlund erhöll derefter ordet. Han förmodade att Utskottet ej hade läst hvad som inom Bondeståndet blifvit yttradt vid remissen af den Kongl. propositionen; erinrade om: landets bekymmersamma ställning, och att folket är försänkt i skuld upp öfver öronen, de af regnet sistl. sommar förstörda skördarne, de under denna riksdag ej minskade, tvertom ökade statsutgifterna, m. m. Ett fortgående på denna bana skulle bereda oundviklig undergång. Undergräfven välmåga alstrar brott — yttrade talaren — för brottslingarne måste byggas fängelser, fän-gelsebyggnaderna kosta äfven penningar; hvar skola dessa tagas ifrån? De år från år stigande utgifterna skola hos folket väcka en ovilja mot de högre i samhället, en ovilja som ej kan medföra goda följder. Tal. afslog Utsk:ts förslag. Sven Heurlin trodde det ej vara obekaut, att han. intresserade sig för det höga och upphöjda, men gaf det rådet, att när man rusade åstad att bygga ett Babels torn, man måtte akta siz för förbi-stringen. Äfven denne talare yttrade att man borde mäta bördan efter folkets krafter och taga landets ställning i betraktande. Man hade kallat det ifrågavarande byggnadsföretaget en national-angelägenhet. En rätt vacker angelägenhet! — yttrade Heurlin — en angelägenhet, för hvilken en mängd allmänt nyttiga föremål få stå tillbaka! en angelägenhet för att tillfredsställa resande frem-lingars nyfikenhet, under det landets barn lida nöd! Tal. erinrade i förbigående om det tilllänkta stora slottet i Hagaparken, och slutade sitt anförande med yrkande, att Måns Minssons reservation måtte införas i dagens protokoll. För afslag talade dessutom Nils Persson från Kronobergs län, Ephraim Larsson från Elfsborgs län, David Andersson från Halland, Fredrik v. Zweigbergk och Anders Andersson från Skaraborgs län, Samuel Samuelsson och Anders Trysön från Östergöthland, Anders Olofsson från Jemiland, Tobias Lind från Bohus län, Per Nilsson från Skåne, Anders Joh. Sandstedt och Jonas Johansson från. Jönköpings län, Lars Pettersson från Blekinge och Johan Andersson från Upland. Flere hade annält sig, men afstodo från ordet, och instämde ned föregående talare. Per Sahlström och Joh. Rutberg, hvilka äfven afstyrkte Utskottets förslag, yrkade att afslaget måtte grundas på de i reserationerna framställda motiver. Häruti instämde Jahllöf, Appelqvist, Gezelius, m. fl. David Anersson hade föreslagit att Ståndet måtte besluta m en subskription till beredande af medel för: et ifrågavarande ändamålet; men detta förslag notsatte sig v. Zweigbergk, Heurlin och PeterJaösson. — Såsom förut är nämndt, afslogs Utkottets utlåtande. EVR ER HE Sh NN a