Aftonbladet – 5 mars 1845, sida 3

RV VV RN or a om um. hafva förebragt grundade skäl, att hos öfverståthållareembetet om en slik undersökning anhålla, på det katolska presterskapet, med dess vicarius apostolicus, af hvilka okunnighet om dessa olagligheter icke rimligtvis kan förebäras, må varda ansedde med den näpst, som skälig ocH laglig är, och de omyndiga, hvilka råka falla i katolska stjufföräldrars händer, eller blifva i barndomen deröfvade sina Lutherske fåder, och icke hafva någon annan, som vårdar deras bästa, än samhället och lagen, må hädanefter blifva för dylika ingrepp i deras heligaste rättigheter hetryggade. 2:0 Konsistorii begäran, det katolska presterskapet bör tillförbindas att uppgifva de personer, som inom de 40 sistförflutna åren öfvergåttafrån Lutherska till katolska församlingen, eller hädanefter tillkännagifva sig vilja öfvergå, samt när sådant inträffat eller framdeles inträffar, har tit. Studach genmält, i stället för förklaring, med något som påminner om en romersk bannbulla, förliknande denna Konsistorii begäran vid någonting, om möjligt, ännu skandalösare, än Christi fienders förhållande vid Christi korsfästelse, och framställande, såsom. ett bevis på obilligheten af en slik fordran, att katolska presterskapet aldrig gjort en dylik förfrågan till Stockholms stads konsistorium rörande en enda af de hundradetals katoliker det omvändt till statskyrkan genom sitt utrotningssystem,. Det är sannt, att tit. Studach aldrig funnit för godt att göra en sådan förfrågan; men den hade kunnat göras när som helst, och konsistorii akter, der alla öfvergångnas trosbekännelser finnas förvarade, skulle lemnat ett ganska öppet svar. Han skulle då kunnat öfvertyga sig, och det står honom fritt att ännu när som helst öfvertyga sig, att hundradetälen, som på de sista 20 åren, sedan hvilken tid konsistorii utrotningssystem) säges förskrifva Sig, till Lutherska bekännelsen från katolska öfvergått, inskränka sig till den ansenligt förminskade numerären af tio eller tolf individer. — Med denna öppenhet å konsistorii sida borde ju dess begäran om lika öppenhet å tit. Studachs icke finnas ohillig. Den har icke blifvit framställd hvarken för att till pkorsfästelse eller sköfling öfverlemna de själar af vår bekännelse, som möjligen för honom yppat sitt hjertas tanke, utan helt enkelt på det Lutherska presterskapet må kunna veta hvilka som tillhöra dess själavård eller icke, och att det må kunna undvika faran af att oförsedt medverka till tvegiften. Icke heller har denna konsistorii begäran äsyftat någon uppgift å sådane, som möjligen i sina heligaste angelägenheter kunna hafva vändt sig till herr Studach eller någon annan af katolska presterskapet; ty det Lutherska presterskapet äri den kristna verlden kändt att veta respektera samvetets heliga rätt och öfvertygelsens. frihet, med visshet lika mycket som det katolska; utan den har åsyftat uppgift å sådane Lutheraner, hvilka katolska presterskapet kan hafva funnit eller finna för godt att, i likhet med målarmästaren Nilsson, inkorporera i katolska församlingen, utan att den Lutherska vet deraf. En sådan inkorporering är, såsom tit. Studach visserligen vet, enligt svensk lag otillåten. Den åstadkommer, utom andra olägenheter, äfven den att, såsom exempel visa, en person kan inom katolska församlingen såsom katolik vara gift, under det han som Lutheran i de Lutherska kyrkolängderne är inskrifven såsom ogift. Om en statskyrka än icke har någon domsrätt öfver någon menniska i afseende på hennes eviga angelägenhetern, så har bon dock rätt att veta, hvilka som tillhöra henne eller ej, och att känna huruvida de, som hon inom sitt sköte tolercerar, missbruka hennes liberalitet till andra ändåmål, än dem hon medgifvit och kan godkänna. Tit. Studach har i öfrigt, utom de bannstrålar han slungat mot Stadskonsistorium för dess begäran, ansett under sin värdighet att närmare inlåta sig i svaromål i denna punkt. Det är möjligt, att denna begäran var ömtålig, och sjelfva tonen i Tit. Studachs förklaring tyckes antyda, att den så befunnits. Om imedlertid konsistorium kunnat af honom vänta mera öppenhet, så har dock konsistorium ingen makt att, emot hans förnekande, tvinga honom härtill. Konsistorium nödgas derföre inskränka sig till det factum, som åtminstone ej kan förnekas, nemligen målaren Nilssons upptagande i den katolska församlingen, och förnya sitt påstående om ansvar för den olaglighet, som i detta afseende af katolska presterskapet är begången. 3:0 Konsistorii yttrade farhåga för möjligheten af tvägiften och äktenskapsklander, derest katolska presterskapet fortfarande skulle tillåtas att fortsätta sin olagliga procedur med lysningar och vigslar, att icke fråga efter hinderlösbetsbetyg, har Tit. Studach bemött dels dermed, att en slik procedur skall hafva i sexti år varit praxis i katolska församlingen, utan att några vådor deraf tnträffat, dels med den oväntade uppgift, att i Stockholm katoliker skola finnas gifta genom konsistorii försorg, på ett sädant sätt, att katolska presterskapet och församlingen blott ryktevis veta att de tillhöra äkta ståndet,. På den förra invändningen ville konsistorium endast svara, att konsistorium funnit nog märkvärdigt, att elt i sexti år försummadt iakttagande af hvad svensk lag bjuder i fråga om äktenskaps byggande, skulle berättiga till ännu Ytterligare försummande deraf, derföre att inga olägenheter af en slik försummelse uppstätt. Det är i sanning icke katolska presterskapets förtjenst, om så verkligen varit förhållandet. Och om det än har varit ett slumpens verk, att olagligheten kunnat passera utan att svårare följder deraf uppkommit, så följer icke deraf, att de ju när som helst kanna inträffa, icke heller att oordningen är mindre oordning för det den är gammal. Den sednare uppgiften åter måste konsistorium så mycket mer finna oförklarlig, som den innehåller en uppenbar oriktighet, derest orden skola tagas i vanlig mening. Det är icke Tit. StudacH mer än någon annan okändt, att Stockholms pastorer, vid blandade äktenskap, icke utfärda: lysning för någon katolik, som gifter sig med en Lutheran, utan alt den förre från sin församling företer hetyg, att han är till äktenskap binderslös. Ett sådant betyg kan icke erhållas, utan att den, som det utfärdar, nödvändigt mäste känna, alt den, som begär det, ämnar träda i äktenskap. Då vigseln är fullbordad, pätecknas detta å vederbörligt prestbetyg. Huru det således kan vara katolska presterskapet obekant, när en katolik inom Lutherska församlingen inträdt i äktenskap, är omöjeligt att inse, och återstår för Tit. Studach att förklara. En förklaringsgrund erbjuder sig dock som torde