Aftonbladet – 5 mars 1845, sida 2

MMMM ROVV sätt att sköta sin tjenst i denna stad hafva förvärfvat honom de mest fördelaktiga vitsord, och nästan genast gifvit honom anspråk på befordran. Följande år anställd vid den svåra och mödosamma tjensten i Calais, har mir Sallior likaledes der utmärkt sig genom sin, urskiljning, sitt goda uppförande, och dessutom genom ett nit och en verksamhet i tjensten, som slutligen lärer menligt inverkat på hans helsa. Dessa upplysningar äro utdragna af de, från: prefekterna i Cantal och Calais till mig inkomna årliga rapporter, rörande polispersonalen i dessa departemanger. . M:r Paillard diskuterar derefter facta, och med en skarpsinnighet, som gör djupt intryck, bestrider han grunderna för åklagarens konklusiori, samt finner i de åtalade facta endast en olyckshändelse, men intet brott. Presidenten: Anklagade, har ni någonting ati tillägga till ert försvar? M:r Sallior: Jag har undersökt mitt inre; jag finner der smärta, bedröfvelse och: blygsel; jag finner ingen förebråelse.n M:r Marlinet, såsom municipal-functionär för arrondissementet, lägger sitt villnesmål till de öfriga som tala för den anklagade, och meddelar ett bref, skrifvet till den anklagade, från alla invånarne i Calais, bland hvilka äfven engelska konsuln och engelska presten, hvaruti alla gifva honom tillkänna sitt nära deltagande i hans olycka och sin oförändrade högaktning: Fresidenten resumerar slutligen debatterna med en anmärkningsvärd opartiskhet, och framställer till juryn frågorna rörande salliors brottslighet. Juryn afträder till sitt öfverläggningsrum. Efter några minuter återvänder den, och meddelar ett nekande svar: På heder och samvete, efter majoritetens beslut, Sallior är icke skyldigs. Presidenten förordnar om den anklagades försättande i frihet. Hans bröder och vänner, hvilkaankommit till staden, för att vara närvarande vid rättegången, omgifva honom, trycka hans händer, taga honom i famn, och föra honom utur salen, under synbara biflallstecken af de närvarande. : (Forts. följer)