Aftonbladet – 5 mars 1845, sida 1

ares välgerningar, då han förlåtit edra synder, med wvilka verlden svårligen kan hafva fördrag, och att förändren ert uppförande och renen edra hjertan. Jå j hädanefter kommen till det södra Kina för alt dka handel, skall samma ömsesidiga vänskapliga förvållande ega rum som förut. Am j ären känslolösa ör tacksamhet och fortfarande inom eder nären ett mdt uppsåt, smiden ränker för att bemäktiga eder lien flodens mynning, på hvilken vi transportera spannål, och ytterligare försöken att uppbygga en fästling på det gamla faktoriets grund, samlen soldater ch skaror af folk, som svärma kring likt roffoglar, hemlighet förstören vår kraftfullhet, förenen hunlens och getens gemena och smutsiga vanor medvarens och tigerns roflystnad, och fortfaren att blicka vå Hong-Kong såsom på ett rof, hvarefter j trakten, ör att derifrån likt silkesmasken äta er in i det inre if landet, hvarefter edra munnar vattnas liksom efter let södra Kina, hvilket ådagalägges genom det factum, utt j en längre tid hafven betedt eder svekfullt och ockat till eder på kusten förrädiskt folk från det blomstrande landet; och om nu, tillagdt allt detta, j antasten vår stad, skall våra hjertans bitterhet derizenom än mera ökasoch ingen annan sakernas förindring skulle förorsaka oss en större sorg. Om vi :j utesluta eder, skola vi hysa bitterhet emot eder i våra hjertan. J ären laglösa i allting. Edra synders mätt är rågadt. Huru kunna vi, rättfärdighetens folk, lugnt sitta stilla och se på? Vi vilje utsända våra flygande budskap och sammankäålla våra skaror, synnerligast för att visa vår starkhet, ty det är mot en gemensam fiende, som vi äro uppretade. Huru kunna vi tillåta råttorna att löpa längs bjelkarne i våra hus och skada dem? Låtom oss upplyfta våra händer och uppgifva ett rop; detta skall vara tillräckligt att förbränna och förströ detta besvärliga följe. Efter åenna förklarings cmottagande egen j ingen rätt att tillvälla eder någen plats; j mästen ej bortföra den gamla grunden till kompaniets faktori, hvarpå alla Kantons goda borgare göra anspråk för att skydda. den flodens mynning, på hvilken vwi transportera vår spanmäl, och för att der låta uppföra en fyrbåk. Om j ej vaknen från er lethargi utan jemt fuliföljen edra gamla fotspår, då vilja vi hvässa våra vapen, ordna våra skaror och lyfta de hopade outtömliga skatterna af våra otaliga byar. Hvyarje by skall utveckla sitt glittrande baner. Rebeilerne skola bli slagne och huru vidt skola deras skrän äterskalla? Våra starka män skola anstränga sin kraft, vära vise skola utgjuta sin lärdom, och vi hafve endast att peka åt floden för att få hafvet att lugnas. Vi skola anlägga våra bakhåll, så att hvarken gudar eller djeflar skola finna dem, och bortblåsa fråh södra Kina dessa hoppande bullrande vareiser, såsom stormen bortblåser det bräckta bamburöret, och dettaför att ådagalägga vår förträfflighet för hela verlden, och för att lugna alla rättfärdiga medborgares: och lärdes sinnen, och om j än allvarigen skulle önska freden och tigga om den, skulle det i sanning bli svårt att visa er förbarmande. HaSien, hasten, och lyden med bäfyvan! på det j ej för sent må ångra eder.