Aftonbladet – 4 mars 1845, sida 1

RR a a dem, serdeles utan att fylla luckan af deras försvin. nande, trodde tal. vore farligt. Tal. trodde också att den föreslagna lagen svårligen kunde antagasutar något appendix, ty rättigheten att utgifva sedlar,som kunna antagas och löpa såsom mynt, vidrör de ömtåligaste förhållanden för ett lands bestånd, och kar verka i högsta grad menligt för dessa förhållanden Ty helt olika blefve förhållandet om man hade 20 banker med en million hvardera, än då man blott har tre, fem eller sju, såsom hos oss. Tal. trodde, att om man vill göra någon förändring uti privatbankslagstiftningen, skulle man iakttaga samma varsamhet här som i England, nemligen låta det bestående bestä, men förekomma dess olägenheter. Bland dessa var, att dessa bankers mynt icke är det som går i den offentliga rörelsen eller i liqvider till kronan. Olägenheterna vore lättast förekomna om man låter privatbankerne drifva sin rörelse med bankens mynt d. v. s. ger dem kreditiver på banken, motsvarande det belopp, som man anser deras rörelse kunna utgöra och med säkerhet af alla deras fonder, då således hela deras öfrige rörelse endast utgöres af det kontant tillskjutne beloppet. Detta förslag ansåg tal. vara det enklaste och det, hvartill man i England sYnes velat komma. Tal. trodde sålunda, att alla nuvarande privatbanker kunde efter enfördelning, Bankoutsk. närmare uppgör, erhålla sammanräknade kreditiv å banken till ett belopp af.4 2, millioner Rdr eller 7 millioner Rgs, motsvarande -ungefär beloppet af hvad deras utelöpande sedlar öfverstiga kassabehållningarne, mot 3 proc. ränta och med vilkor att dessa banker icke få utgifva några sedlar eller upptaga andra lån än på uppoch afskrifningsräkning, alt de väl få utgifva assignationer på R. St. bank, men aldrig till:större belopp än hvad som är outtaget å der egande kreditiv, och som skall genast aviseras; att deras samtliga fonder pantsättas till säkerhet för detta kreditif; att i direktionen tillsättes en ordförande af Kongl. Maj:t att banken genom ombud deltager i de årliga revisionerna, och att om i detta fali bankstyrelsen skulle finna direktionerna hafva öfverträdt de här stadgade vilkor, den må kunna inställa utbetalningar af kreditiver. Tal. trodde äfven att R. St. borde hos Kongl. Maj:t anhålla, att det icke måtte tillåtas föröka antalet af de nuvarande privatbankerna, så att endast för det fall, att en bank upphör, en ny bank i stället må kunna inrättas, I öfverensstämmelse med hvad tal. sålunda anfört, anhöll han om återremiss af första 8. För öfrigt ansåg han att alla 6S ifrån början till slut stå i ett sådant sammanhang med hvarandra, att om ifrågavarande första S återremitterades, borde äfven de: öfriga 68 återremitteras. Hr von HARTMANSDORFF. En ledamot har yrkat bifall till den första S, andra begärt afslag andra återremiss och slutligen hafva somliga ledamöter anmärkt, hurusom det vore svårt att besluta öfver den första utan i sammanhang med åtskillige andre och möjligen de flesta öfriga 8S, emedan dessa berodde af den första, hvadan dessa ledamöter funnit svårighet att behandla betänkandet punktvis. I min tanka är beslutet om detta. betänkandes behandling Ppunktvis ganska riktigt, ty derigenom inskränkas talarne för hvarje tillfälle till. ett visst ämne, -hvarige nom öfverläggningen icke kommer att sväfva omkring det hela. Likväl erkänner jag riktigheten deraf, at icke besluta öfver hvarje serskild punkt, enär sam. manhanget fordrar att de med hvarandra sammanhäl las. När man nu tillika känner hvad öde detta be. tänkande haft uti två andra: ständ, så-vill jag vördsamt underställa R. o. Ad. om, enär återremiss frår detta stånd af vissa hufvudsakliga punkter utan tvifve kommer att ega rum, det icke vore bäst att låta öfverläggningarne fortgå för , men att ståndet slut. ligen, om det så finner lämpligt,! återremitterar de hela, utan att serskildt gilla vissa 8,hvaröfver blot! strider skulle uppkomma utan att sannolikt Ieda til det sammanhang man skulle önska. (Forts. följer.)