Aftonbladet – 4 mars 1845, sida 1

MEET KOMA, I RÖTT If Me ee det FA EN Fr Lere OR RE TVR TSESE NU na fråga borde behandlas såsom tillhörande den ekonomiska eller civila lagstiftningen, erinrade, att då detta mål blifvit behandladt af Lagoch BankoUtskotten, så måtte det redan vara antaget att målet har naturen af civil-lag, hvadan en återremiss i detta afseende icke vore af behofvet påkallad. Med Hr Nordenanckar, som begärt bifall till 4 i betänkandet, instämde talaren i den åsigt, att privatbankerna visserligen skola kunna röra sig på samma. sätt som hittills, utan skada för landet, och att Ridd. och Adeln ur denna synpunkt skulle saklöst kunna bifalla denna paragraf; men då det blifvit bekant, att Presteoch Bondestånden afslagit denna paragraf, och Borgareståndet bestämt minsta sedelvalören till 6 Rdr 32 sk. Bko, samt då det icke var obekant att inom Ståndet finnes en stark opinion af restriktiv syftning, ville tal. hemställa, om det ens var värdt försöka att på. detta sätt uppehålla privatbankerna. Han ville i stället vända sig till de af friherre Stjernstedt sednast främställda åsigter, och trodde, att de öfverklägade olägenheterna af privatbankernas sedelemission skulle kunna genom de af friherren föreslagna åtgärder häfvas, samt att man då lika litet finge skäl att. klaga öfver att privatbanksägarne gjorde en öfyverdrifven vinst, som man skulle kunna säga, att deras sedlar icke vore gängse uti den allmänna upphörden eller att icke medföra fullkomlig säkerhet. Men tal. ville gå längre än frih. Stjernstedt; han ville ålägga privatbankerna skyldigheten stt sjelfve inskaffa silfver till en del af den fond, på: hvilken de skola grunda sin rörelse. För att åskådliggöra sina åsigter, ville talaren i ett. sammanhang uppläsa ett förslag i sådan syftning, och sedermera återgå till 4 4. Han trodde, att om en lagstiftning, sådan som hans förslag, antoges, skulle -privatbankernas bestånd blifva möjligt, och klagomålen öfver dem icke längre låta höra sig. Förslaget lyder, sålunda: es 1:0 Att privatbanker med: solidarisk ansvarighet för. sina. utgifvande förbindelser få oktroyeras på högst 40 år. — 92:0 Att en privatbanks grundfond, som icke får understiga ett belopp, motsvarande 375,000 Rär i silfver, skall bestå till 25 procent i silfver och till 75 procent i goda hypotheker, hvilka af bankbolagen jemte Konungens Belallningshafvande pröfvas enligt grunder ungefärligen lika med dem, som hitintills varit följda. — 3:0 Att hypotherna, för R. Ständers Banks räkning, deponeras hos Konungens Befallningshafvande eller magistrat i privatbanksorten, och silfret, som bör ifrån utlandet vara bevisligen importeradt, hos R. S:s Bank, på hvars styrelse det likväl bör få bero ått, efter omständigheterna, medgifva inbetalning af Bankosedlar till större eller mindre del, eller helt och hållet, istället för silfver. — 4:0 Att R. St:s Bank derefter lemnar P. B. ett kreditiv, motsvarande hela beloppet af dess sålunda sammansatta grundfond. — 4:0 Att P. B., hvilka det icke tillåtes att som hittills utgifva egna sedlar, i stället äga att i sin lånerörelse begagna af R. St:s Bank erhållna sedlar af nedannämnde beskaffenhet. — 6:0 Ått dessa till P. B. af Riksbanken utlemnade sedlar innehålla den utmärkande skillnad i texten, som utvisar att de inlösas för en viss P. B:s räkning,, så att ifrån inlösningsdagen ränteberäkning må kunna ske i de fall, der den ifrågakommer. — 7:0 Att ränta för de af R. St:s Bank inlö sta sedlar icke påföres, så länge icke beloppet öfverstiger de insatta 235 procents medlen, men att för hvad derutöfver utbetalas, ränta efter 3 för hundrade om året beräknas å det öfverskjutande beloppet, intill dess detsamma återgår, äfvensom urider-samma tid ränta godtgöres å insättningar, hvilken ränteliqvid kan, efter erhållen uträkning, ifrån Riksbanken verkställas, antingen för år eller halfår, hvilketdera från den sistnämndes sida helst åstundas. — 8:0o Att P. B:ne, såsom följd häraf, måtte äga att i Riksbanken insätta annat mynt och i utbyte deremot åter utbekomma antingen de redan inlösta sedlarne eller ock nya, alltid med iakttagande, att af insättande medel först afgår hvad Riksbanken utöfver 25-procents-fonden utbetalt till sedlars infriande. Hr BILDT, KNUT: Talaren ansåg att den uppträdande i denna fråga måhända borde yttra hvad han har för enskilda intressen dervid, och uppgaf för sin del att han var hvarken vän eller fiende, och hade dervid inga enskilda intressen. Man hade hört öfverklagas, att privatbankernas sedlar icke äro så gångbara i rörelsen, som man skulle önska; att de låga sedelvalörerna uttränga riksmyntet, och att dessa banker gjort för hög vinst; men ännu ett annat skäl hade, som tal. trodde, bildat en opinion emot privatbankerna, neml., att hafva haft kreditiver i banken för belåning af spanmål; man hade icke sett att dessa blifvit använda, men om de det blifvit, så, trodde talaren, skulle det hafva varit till allmän nytta för landet. — I afseende på den föredragna paragrafen, förenade sig tal. med friherre Stjernstedt. Tal. hade visserligen önskat att privatbankerna i framtiden måtte komma att röra sig med Rikets mynt, och att de derföre skola erlägga ränta i fint omyntadt silfver, hvilket han trodde skulle vara ett sätt för banken att öka sin sedelfond och gifva garanti för, att icke annat än utländskt silfver skulle kunna begagnas vid ränteliqvider; han trodde att genom en sådan åtgärd skulle man vinna hvad som verkligen mest vore att önska. I öfrigt ville tal. förena sig med frih. Stjernstedt, samt anhöll om återremis af ifrågavarande paragraf. Hr ROSENBLAD, BERNHARD. Enstor grundsats, serdeles i kredit-: och näringsförhållanden, var grundsatsen af stabilitet. Det är alltid betänkligt att;vidröra bestående förhållanden, men när de måste vidröras bör det ske med varsam hand, deraf hade största efterdömet blifvit gifvet i det land (England) der man har den mest utvecklade kännedom i detta hänseende. Denna varsamhet önskade tal. måtte iakttagas äfven här, synnerligen i en tid, bekymmersam i afseende på penningeförhållanden. Om man går varsamt tillväga, borde man kunna komma till en förbättring, som icke rubbar bestående förhällanden: Den lag, som nu var föreslagen för enskilda banker, fruktade tal. skulle helt obh hållet tillintetgöra dem, ty den föreskrift, som förekommer i afseende på direktörernes ansvarighet, och den som blifvit bestämd om sedelvalörerna, var detsamma som att göra: slut på privatbankerna. Tal. besvarade med nej frågan, om privatbankerna nu kunde utan största skada för landet tillintetgöras? Deras rörelse kunde förhättras