Aftonbladet – 1 mars 1845, sida 2

sessav och bemöttes med förekommande artighet. Prinsessan berättade för oss om sina resor. Jag har genomfarit Frankrike i alla rigtningar, sade hon; detta vackra Frankrike, ända nedåt Pyreneerna, och Loire och Rhone; men af allt är dock Loire, seglingen på Loire, det herrligaste. Man ser der kullar och dalar och de skönaste lundar och ståtliga slott och herresäten och städer och byar utan tal. Ack! hvad jag älskar denna Loire., Men ni har väl äfven gjort Rhenresan; är ej den vidtberömda Rhen jemngod med Loire ? Jag sätter Loire framför allt annat. Men här vid Vanves är också bra vackert. Det är en så fri och ren luft. Det är nästan likasom vid Wien, der jag bodde någon tid nära utanför staden. Der var en herrlig utsigt, på ena sidan åt floden och lummiga skogbeväxta höjder, och åt den andra sidan öfver staden. Men jag ämnar nu snart resa till Konstantinopel, och det är dock, efter hvad man sagt mig, ännu vackrare. Gången af prinsessans tankar började här förefalla mig något underlig. Jag svarade dock i samma stil: Ja väl, man säger belägenheten skall vara förtjusande., Belägenheten gör icke så mycket till saken; ser ni det är någonting i luften, som är just det herrligaste. Denna fria luft, som från hafvet flägtar deröfver. Jag har rest mycket, men ser ni öfverallt är det luften jag funnit behagligast: Jag har färdats genom Tyskland och Frankrike och Italien och England — — — Ack dessa engelskor, har ni sett dem? — Med det blonda håret, med det fina hullet och de blå ögonen? Jag har alltid varit svag för fruntimmer, och älskar ofantligt de ljusblå ögonen. Frankrikes damer hafva för mörka ögon. Men dessa äkta gamla engelska familjer, de äga blondiner som äro förtjusande. — Likväl kan man ej neka, att ryssar och polackar äro det vackraste folk i Europä.n