Aftonbladet – 1 mars 1845, sida 2

Men min Gud! tänkte jag härvid, sedan m:r F. lemnat oss; nu börja prinsessans idter nästan för mycket förnra sig, och hon liknar mer en patient än en tillfällig gäst på detta ställe. Ack ja polackarl inföll m:me Vv. Här i Paris bo många polska familjer. pJa polackar och ryssar; fortfor prinsessan. Mina två döttrar skola nödvändigt gifta; sig så, att den ena äktar en ryss och den andra en tysk. Det är då en afgjord sak, och det har jag längesedan föresatt mig. Det skall bestämdt ske. Här ökades sällskapet af en ung man, som af båda damerna helsades för vår kines m:r August. Han var väl klädd; hade ett ungt och slädtigt utseende, lediga fasoner, lifliga bruna ögon, fylliga friska kinder och ett lätt läppoch hakskägg. Han inbjöds af m:me V., att taga plats bredvid prinsessan. Genast fortsattes samtalet om resor med fördubblad liflighet, och kinesaren meddelade oss att han snart vore färdig att företaga en resa till Amerika. Men ni har ju också varit i Italien ? Ja väl, jag har genomrest hela Italien, och dervid besökt så väl Neapel, som Palermo. Gjorde ni den resan 1 diligens eller på jernväg? Nej, min nådiga, man måste der öfverfara hafvet. . on. v vAck, jag förstår, på ångbåt. Men då kan nt också gå till Konstantinopel, ty på trettiosex timmar kan ni komma dit., Sålunda fortgick prinsessans pratsamhet Ooupphörligt, och båda täflade nu att öfverflygla den andra i ordsvall. Men mer och mer förlorades sammanhanget i deras tankegång, och det blef mig allt mera och mera tydligt, att m:r F..lemnat mig att göra sällskap med några af patienterna i inrättningen, och att så väl prinsessan som kinesaren icke ägde sitt fulla förstånd. Jag började nu sjelf blifva underlig till mods, och var oviss om jag skulle anse äfven m:me VY. såsom galen eller ej. Hon tar ej exalterad och