Aftonbladet – 1 mars 1845, sida 1

kun — I ett af de i går hitkomna numren af Dan ska tidningen Fedrelandet, läses en korrespon densartikel från Christiania, som innehåller åt skilligt af intresse, och af hvilken vi derföre hä nedan meddela följande: Christianta den 15 Febr. 48435. Vårt Stor thing har nu varit samladt i nära 44 dagar, me har hittills varit sysselsatt med undersökning a valen och dess öfrige förberedande förrättninga Någonting politiskt märkvärdigt har man änn icke der kunnat förmärka ; fullmakts-kommitten betänkande gifver dock bopp om, att nödiga åt gärder komma att vidtagas för vallagens förbätt rande. De förslag från regeringen, hvilka hittill blifvit Stortbinget meddelade, äro icke heller a så ingripande vigt som flere, hvilka förberedas bland dessa nämner man en lag om icke-luther ska trosbekännares ställning, en om universitets och skol-väsendet, en om bränvinsbränningen ocj hvad dermed står i sammanhang, en kreditlag och måhända ännu den nya militära strafflagen Med lagen rörande pligten att försvara fädernes landet, har man, efier 30 års väntan, ännu ick hunnit så långt, att ett definitift utkast till den samma blifvit fulländadt: ingen vet när detta ar bete, som har kostat stora summor, blir fullbor dadt. Flere särdeles vigtiga förslag till förändrin gar i grundlagen hvila till afgörande från förr Storthinget, såsom t. ex. flere om förändring a 2 S, som bandlar om statsreligionen, om Stor thingsmäns valbarhet icke blott för ett enda di strikt, utan för hela riket, om statsrådens delta gande i Storthingets förhandlingar m. fl. Thinge saknar denna gång flere dugtiga anförare, såsom ex. biskoparne Riddervold och Lippe, äfvenson en först nyligen öfvervunnen sjukdom synes kom ma att hindra nationalitetens och nationaläran ridderliga försvarare, öfverstelöjtnant Foss, ifrå att deltaga i förhandlingarne med sin förra utom ordentliga verksamhet. Men i Storthinget finna dock män af alla samfundsklasser närvarande, son äro oss en borgen, att de förestående vigtiga öl verläggningarne komma att utmärka sig genon samma fosterlandskärlek och klokhet, som vår föregående nationalförsamlingar visat. Amtmai Falsen, assessor Rye, statsrevisor Daa och profes sor Schweigaard äro namn, som ingifva förtra ende och hopp; de skola, i förening med de öf riga tillstädesvarande, ieke ringa krafter, visserlige) kunna uträtta mycket: gagneligtDet lyckliga för hållandet emellan folk och konung, som för när varande visar sig under konungafamiljens närvaro skall visst icke heller blifva utan frukt. Konun gahuset är mycket omtyckt för den enkelhet ocl bjertlighet, hvarmed dess medlemmar umgås ma: