Aftonbladet – 28 februari 1845, sida 1

kullarne af det mellanliggande Schwarzwald. Å en annan sida irrar det hänryckta ögat öfver Ba dens fruktbara slätter, betäckta af tusende otyd:hga grupper, utgörande lika många byar och städer, och du upptäcker bland dem Briächsal Carlsruhe och Rastatt; och åt höger om Offenburg reser sig det vördnadsbjudande Mäinstertornet i Strassburg, och bakom de blå Vogesserne söker ögat att få se en skymt af det leende Frankrike. Rätt i djupet nedanför fötterna synes en del uf Pfalzborgen, den jag nyss lemnat, och Heidelberger-staden, som från denna höjd är en obeydlig fläck, oeh Heidelberg med sin klosterruin och Wolfsbrunn, — det iniagande Wolfsbrunn. Neckar, likt ett. vattradt sidenband, slingrar i den ruktbara dalen bort till fader Rhen, som istörre och mindre bugter synes ända bort ifrån Strassburg, oeh ångbåtarne ia fram derpå, likasom små svarta rörliga prickar. Ogat kan också härifrån följä jernbanan, som böjer sig emellan båda flolerna ända bort till det, midt på slätten ligganle Mannheim, och man ser de flygande vagnarna la fram på densamma, liksom ett af stormen Ortjagadt n. Till slut mattas likväl ögat att sluka all den herrlighet, som den stora kartan erbjuder, och näftan trött af njutning nedsteg jag till den vid tornets. fot belägna vaktarhyddan, och fann der en nödig förfriskning af en flaska perlande Neckarvin. Efter att åter hafva mnödtorftigt hvilat mig, började jag nedstiga den tvärbranta vägen med sina 3000 trappsteg. Återkommen till föksta terrasslinien, tog jag Vägen rätt fram till den sköna