Aftonbladet – 26 februari 1845, sida 2

AA — DD VO UA —— dad gourmandise på den anspråkslösa anrättningen — hon har alldrig förr i sin lefnad ätit värdshusmat, men que faire ? — Man måste fördrifva tiden, och alla hyrvagnar hade ju för ögonblicket försvunnit från Paris horisont — höfslagaresonen och prinsessan af blodet sätta sig verkligen ner att supera. Le petit homme rougep , hvilken, som bekant är, spökar i Tuilerierna, så snart något ovanligt förestår inom kongl. familjen, började redan att röra på sig: en prinsessa, som intager sin sup? fyra trappor upp på en fjerran gata, det var för gräsligt att icke locka fram den kungliga tomtgubben ur sitt dolda gömsle i den gamla borgen. Men lyckligtvis kom aldrig ett sådant helgerån att realiseras. Just, som denna mot all konvenans stridande aftonmåltidskul-le börja alt ätas, knackas det häftigt på dörren. Lyckligtvis har herr Charlot, som det på studentspråk kollas, en duplett. I det inre af dessa rum inläser han den fremmande damen, 1 det yttre ger han audiens åt ingen mera celler mindre, än hertigen af Valois, Som inträder genom den ändtligt öppnade dörren. Hertigen hade velat söka upp den tappre motståndaren, enligt den adress denne lemnat honom, för att, innan stunden för den aftalade duellen, med honom prata bort en timma eller par, helt amikalt, i största förtrolighetMen slutligen kryper äfven här ormen ur busken. Hertigen har egentligen infunnit sig, för att skicka Charlot efter en hyrvagn — ett förslag, som han också efter några omvägar, gör denne sin vederdeloman. Charlot , som redan en gång förgäfves varit ute i samma ärende har ingen serdeles lust att förnya försöket. Her. tigen förklarar då helt lugnt, att; i sådant fall,