Aftonbladet – 26 februari 1845, sida 1

lagat UL I HYSTSURRKAT. RIESDAGEN. DISKUSSION I HEDERVÄRDA BONDESTÅNDET, RÖRANDE DEN LIKA ARFSRÄTTEN M: M. DEN 4 DECEMBER. (Forts. från gårdagsbl.) Pehr Olsson från Upsala län hade ett skrifligt anörande, hvari han förklarade, att han icke kunde bifalla ifrågavarande betänkande. Motionärerne hade väl framlagt skäl att giftooch arfsrätt skall efter nuvarande tids anda vara den rätta, men detta var, sfter tal. tanka, icke så, då man besinnar huru stor skillnad det är emellan de manliga och qvinnliga göromålen, i synnerhet för jordbrukaren. Mannen skall ovilkorligen från morgonen till qvällen sysselsätta sig med de strängaste arbeten, såsom bygga och underhålla hus, plöja sin åker och den beså, dika, stänga, uppbryta nyodilingar, uträtta körslor, så väl i den strängaste köld som i sommarhettan, med mycket mera som fordras tiil landtbruket; ban skall äfven, om fienden intränger i fosterlandet, gripa till vapen och det försvara. Qvinnan har också sina göromål: att sköta hushållet, ladugården, spinna, väfva och sy samt biträda vid grödans inbergning, och säsom hustru, ramföda och sköta samt uppfostra barnen under deras spädaste år, hvilket sednare är ganska maktpåliggande. Sedan jag nu till det mesta uppräknat de vanliga göromålen, som tillhöra så mannen som qvinnan, så vill jag fråga om äv mannens åligganden svara mot qvinnans dubbelt, hvarföre skall han icke då också äga sin, efter nuvarande lag, gällande rätt? Finge sonen icke ärfva mer än dottren, så vore han icke så driftig att sköta jordbruket, utan han skulle falla på den tanken: hvad behöfver jag arbeta så mycket derpå, ty då mina föräldrar dö, så får jag ej mera deraf än min syster, som får framnöta sin tid med så lätta göromål. På det sättet skulle jorden inom några få år gå ifrån slägten och falla i sådane mäns bänder, som sjelfve ej behöfde bruka den, utan begagna staltorpare, som ej stort annat äro än slafvar, och sådane kunde det blifva af nu besutne bondsöner. För öfrigt hänvisade tal, till herrar Lagergrens och Mörners reservationer. Anders P.rsson från Örebro län: hade redan gilvit sina åsigter tillkänna uti den motion han vid riksdagens början afgaf. En del af de skäl, som blifvit anförde mot förslaget, äro, sade han, sådane, att de snarare tala för detsammas antagande. Så ärsagdt, att mannen är starkare och har en högre förmåga än qvinnan. Han kan ju följaktligen lättare slå sig ut i verlden och är derföre mindre i behof af det större arfvet. Talaren biföll betänkandet. med undantag af hvad det rörde morgongåfva, den han ansåg aldrig böra existera. Oiof Nilsson från Westerbottens län: att antaga förslaget om lika arfsrätt föreföll honom betänkligt. Han hade, vid de många arfsskiften han i hemorten förrättat, icke hört sina kommittenter yttra missbelåtenhet med den gamla arfslagen. Föräldrar visa den största omtankan för sine barns väl, då de låta dem ärfya i mån af behof, och sonens såväl behof, som pligter, äro större än dottrens, ty både föda och kläder äro för honom kostsammare; och pligterna, ty han har sig ålagdt, ej allenast att deltaga i och fullborda ett mera släpande och tungt arbete, utan får äfven vidkännas den olägenhet, att vara utsatt för en oblid och svår väderlek, äfvensöm han under en viss tid är skyldig att vid ordres utgå mot fienden, eller måste han derifrån fria sig medelst en dyr lega. I de redan gifne testamenten, derigenom någon fått sig tillerkänd rätt, att på viss tid erhålla arf efter lag, har testators yttrande afseende på nu gällande lag, och om denna ändras, samt en ny antages, skola slike testamenten gifva anledning till flere rättegångar. Utskottets förslag om lika arfsrätt ville tal. icke ogilla, men ansåg deremot förslaget rörande morgongäfva böra alldeles bortgå, och skuile önska att i dess ställe infördes ett stadgande, angående ömsesidig rättighet för efterlefvande maka, som. ej af sin