Aftonbladet – 25 februari 1845, sida 3

Article Image
kom, utan underskrift, och det är ingen hemlighet, Jatt denna vägrats, endast med anledning af utfärdarens politiska åsigter. Då nu intet sällskap vägar I deltaga i någon offentlig tillställning, som ej står under högre beskydd, så bar hela företaget blifvit om Jintet, och herrar Möllers harmoniska qvartetter hafva Istrandat på upphäfvandet af 14833 års grundlag. Ett Idylikt missöde, förörsakadt af enahanda orsak, har Hr IHausman — son till en hufvudstadens deputerad — fätt röna under den heta grundlagskampen, men vi trodde ej att det skulle gå så till i närvarande tid. — BERÄNDIG RYSK LAGFÖRKLARING. För att ännu mera underlätta alla de vid rysk-polska gränsen tagna mått och steg att hindra förbjudna böckers införande i Ryssland har det nu blifvit anbefallt, att Jalla böcker och skrifter, författade på något språk, Isom gränsuppsyningen icke förstår, skola anses såIsom förbjudna och i vissa fall förstöras. — DE GALNES OCH FÅNIGES ANTAL I STORBRITAN NIEN OCH IRLAND. Annales de la Socict de måIdecine de Gand innehålla den uppgift, att de vanIsinnigas antal i Storbritannien och Irland mer än dtredubblats på de sednare 20 ären. I England finnas för närvarande 6,808 galningar och 5744 fånar, tillIsammens 42,549, eller omkring 4 per mille af befolkningen. I Wales 433 galningar och 763 fånar, dtillsammans 896, eiler 4 bland 809. I Skottland 15,632 galningar, eller omkring 4 bland 700, och i Irland uppgår antalet till mer än 8000 eler likaledes 4 på tusendet. Man beräknar att af 4000 galningar 440 blifvit det genom starka drycker, 400 Itill följd af olyckliga affärer, 78 af epilepsi, 73 af gäckad ärelystnad, 73 genom omättligt arbete, 74 äro födde fåniga, o. s. V. — MÄRKVÄRDIG KEAPPLÖPNING. Den 6 sist. Januari egde en märkvärdig kapplöpning rum nära London. — De båda ryktbara snabblöparne, engelsmannen Sheppard, och amerikanaren Jackson, kallad rådjuret, hade hållit vad om 200 pund, hvilka skulle tillfalla den, som på en timmas tid tillryggalagt längsta vägen, och så snart summan var deponerad, sammanträdde genast ett stort antal gentlemän, som insatte stora summor för och emot. En sträcka af en engelsk mil utmättes på stora vägen, och på ett gifvet tecken börjades loppet, med en hastighet af 6 engelska mil i timmen; under de första 30 minuterna hade engelsmannen försprånget; men sedan han tillryggalagt den nionde milen nedsjönk han utmattad. Hans motpart fortsatte deremot sitt lopp och vid den 60:de minuten bade han tillryggalagt en sträcka af 14 engelska mil på 460 alnar när. Ett betydande antal ryttare åtföljde kämparne under loppet, som i hastighet liknade en jernvägstrains. — SEN UPPTÄCKT AF ETT MORD. På Alsen lärer följande tilldragelse egt rum. År 4822 blef en skogvaktarhustru mördad genom ett skott, som 10ossades utifrån in i stugan, då hon cn afton var SySselsatt vid spinnrocken. Hennes man, som stod några steg ifrån henne och var afklädd, för att gå till sängs, skyndade ut urhuset, genomsökte dess grannskap, och då han ingenting upptäckte, satte han sig till häst och genomströfvade hela nejden, nästan oklädd; men alla forskningar voro förgäfves. Efter föloppet af omkring ett är gifte skogvaktaren sig med en tjenstflicka, som tjenade i huset vid den tid då mordet begicks, och allt gick sin vanliga gång, till dess hustrun för någon tid sedan blef dödssjuk. På sin dödsbädd lär hon hafva bekännt, att hon, för något mer än 22 år sedan, i samråd med mannen, aflossat det skott som dödade den förra hustrun. Med anledning af denna utsago blef skogvaktaren arresterad. — ÅTER ETT DUELLOFFER. Redan länge herrskade en spänning mellan den i Freiberg garnisonerade militären och bergsakademiens medlemmar. På en bal trampade löjtnant v. W— en dam på foten; damen dansade med en grefve Dembinski, en brorson till den ryktbare polske generalen. v. W. underlät att ursäkta sig, och det kom till en utmaning på barritreduell. Vid avancerandet klickade v. W:s pistol; detta gaf anledning att duellen arrangerades på annat sätt, och man kom öfverens om femton stegs mål. Dembinski som skjuter först särar sin motståndares arm. v. W:s kula genomborrar deremot akademikerns bröst och intränger i båda hjertikamrarne, så att denne med utropet min arma mor nedstörtar död till marken. Hans mor bor i Dresden och har i sednare åren haft många olyckor. Fadren blef förgifven genom ett misstag. Han hade lätit skicka efter bittervatten på apoteket och fått förtunnad blåsyra i stället. För några veckor sedan dog en adertonårig syster, en annan ligger dödssjuk. Sonen var modrens endå tröst, då hon erhöll underrättelsen att han fallit ett offer på sin nittonde födelsedag. — THEPLANTERING PÅ ÖN Mauritius. Hr Boyer, direktör af Port Louis museum på ön Mauritius, (Isle de France), har uppdragit 40,000 thebuskar, och hyser den öfvertygelsen, att ön Bourbon skul.e kunna förse hela Frankrike med the, om den sysselsatte sig med denna kultur. — TJUFHÅLA I EN KLOSTERKYRKA. Från Posen skrifver man: nyligen har ett tjufband blifvit upptäckt, som var i komplott med kyrkvaktaren i Bernhardinerklostret och höll sina sammankomster i kyrkans grafvar. Benen hade blifvit bortskaffade från likkistorne och desse sednare hade blifvit inrättade till sängar; benen användes som ljusstakar och de öfverflödiga likkistorne till ved. Denna situation skulle göra heder åt Eugene Sues fantasi. — GREAT BrITAIN,, detta ofantligt stora ångfartyg, som är bestämdt att gå emellan England och Förenta Staterna i Amerika, ligger nu på Themsen vid Blackwall. Trängseln avt få beskåda det har varit ofantlig. Den 2 Febr. hade 60,000 personer varit ombord på detsamma, och man hade nu börjat att taga en afgift af de besökande utaf 3 !. sh. sterl. — ÖLYCKLIGA FÖLJDER AF SKOLAGA. En prestman i en by i Berlins grannskap lät nyligen genom skolläraren bestraffa sonen till en smed för åtskilliga pojkstreck, som denne begått. Olyckligtvis brast den murkna stolen, på hvilken delinquenten var placerad, sönder under bestraffningen, och genom en sällsam ödets skickelse förlorade gossen dervid lifvet. Då fadren hörde detta, grep han en knif, skyndade till prestgården och mördade presten, utan att lemna hanAm tid att få färllara Alvalbahändalson

25 februari 1845, sida 3

Thumbnail