Aftonbladet – 25 februari 1845, sida 2

nog icke lidande dervid, att den fattige finge bruka och bebo den ringa jordtorfva han kunde förmå :att skaffa sig. Tal biföll betänkandet, i hvad det rör arfsoch giftorätt. Petter Pehrsson från Jönköpings län: Så väl vid föregående riksdagar, som under innevarande, har ag väckt motion i ämnet och föreslagit lika giftorätt och arfsrätt för manoch qvinkön. Förslaget vann sistl. riksdag bifall hos tre Stånd, ehuru Konungen icke sanktionerade detsamma. Jag hoppas att numera de gamla fördomarne försvunnit, sedan en högre och sannare upplysning inträdt, samt är öfvertygad att ifrågavarande förslag, som afser menniskorätt och menniskovärde, skall af Ståndet antagas. Jag trodde icke någon kunna förneka qvinnans jemnlikhet med mannen, helst hennes omsorger för den inre hushållningen fullt motsvara mannens för den yttre och hon dessutom ofta nödgas vaka för de späda barnens skötsel och vård, under det mannen njuter en ostörd hvila. Lätteligen kan man inse, att detta rättvisa förslag skall möta motstånd hos den priviligerade adeln, såsom arffurstar till sina stora fideikommisser; men att det skulle finna vedersakare äfven inom Bondeståndet, hade jag icke väntat. Med godt samvete bifaller jag betänkandet angåendegiftooch arfsrätten, men förenar mig uti yrkandet om morgongåfvas försvinnande. Petter Mårtensson från Jönköpings län: Den långa straffpredikan, som af en värd ledamot i förmiddagens plenum afkunnades, hade icke kunnat inverka på tal:s öfvertygelse. Han hyste icke den ringaste farhåga för antagande af den lika arfsoch giftorätten; han var af samma tanka i denna fråga vid sista riksdag och komme aldrig att missunna qvinnan en rättighet, lika naturlig, som rättvis. Han trodde ej på de vådor, hvarmed man sökt afskräcka lagstiftaren från en lag, som efter Skaparens ändamål hefrämjar ett godt och ädelt förfållande emellam bäda könen, och citerade för saken Wärends land. Han hade sig säkert bekant, att vid domstotarne i nämnde ort icke på långt när så många tvistefrågor i arfsförhållanden uppstå. som beklagligen är fallet i andra landsorter, der lika arfsrätt ännu saknas. Med undantag af stadgandet om morgongäåfva, biföll han förslaget; och hembar sin tacksamhet till de Iedamöter inom Utsk., som utarbetat detsamma. Jöns Jönsson från Christianstads län uppträdde skriftligen emot hetänkandet, men förklarade att man icke fick tyda detta så, som skulle han vilja bestrida qvinnan enahanda fördelar med mannen, m. m., ty derom hade han redan under 418534 års riksdag tillkännagifvit sina åsigter. Han bestred icke sjelfva principen af den lika arfsoeh giftorätten, utan blott att man valt just denna tidpunkt, då vi snart hafva att motse ett nytt lagverk, att nu sönderslita det gamla i sina grundvalar, utan att i sammanhang med en så genomgripande reform söka ordna lagstiftningen i sin helhet, i öfverensstämmelse med dessa så väsendtligen förändrade principer. För dem orsaken afslog han betänkandet, öfvertygad att någon våda icke uppstår, om man för ännu ett qvinqvinium eller decennium uppskjuter denna reforra, så att gemensamt dermed må kunna ordnas äfven andra rättsfrågor, såsom om hemmansklyfning m. m., hvilken fråga, oaktadt den förändrade redaktion af 42 kap. 7 8 Arfdabalken Utskottet föreslagit, torde genom den nu ifrågaställde lagförändringen, som väsendtligen tillintetgör möjligheten att sammanslå egendomarne åtminstone i så stora lotter, att verklig besutenhet kan ega rum, torde behöfva en ganska allvarsam granskning, så vida man icke önskar se den dagligen stigande fattigdomen och pauperismen framskrida med ännu förfärligare hastighet, än hitintills. — För den händelse att Ståndet icke delade talarens åsigt, framställde han, om icke rättvisa och billighet fordra, att då hustru erhåller lika andel i boet med mannen, hela stadgandet om morgongåfvan bör utur lagen utgå. Visserligen hade Utsk. föreslagit en modifikation af 9 kap. 3 Giftermålsbalken; men icke ens med den inskränkning Utsk. sålunda projekterat, ansåg tal. någon morgongåfva böra ifrågakomma, sedan en gång giftorätten blifvit lika. Tal. fann jökadt skäl för sitt yrkande deri, att morgongåfvorätten ganska ofta förorsakar trassel vid arfskiften loch tvist emelian efterlefvande enka och arfvingar. Sven Jonsson från Jemtlands län förenade sig ut den reservation, herr Lagergren uti Utsk. afgifvit Besynnerligt föreföll det tal., att vilja förändra oct sönderplocka vår gamla lag, som fädren stiftat och som gällt flera hundrade år, i synnerhet nu, då Vv hafva att vänta ett helgjutet lagförslag, hvars moti ver tal. föreställde sig skola vara bättre än dem Ut skottet begagnat. Jag kan, yttrade tal., hvarker bifalla betänkandet eller instämma med dem, son åberopat förhållandet inom Wärendslandet; och san nerligen om jag kan inse hvarför dessa fem härade skola gälla såsom ett mönster för hela det öfrige Sverige. (Forts. följer.) KAOS RETA PLSLRPITEATMSAAES OM FRE RR VN TT INTET VA BT TV