Aftonbladet – 24 februari 1845, sida 2

i kung Heimers harpa? — Publiken är otålig att bli upplyst om förhållandet. Man öflverger icke så lätt hoppet om en intressant bekantskap. Den briljantaste maskerad, som troligtvis Stockholm sett sedan Gustaf III:s tider, gafs sistlidne Fredag. Den 24 Februari 4845 är således en märklig dag i Stockholmska nöjenas annaler, och säkert skall mera än en af de unga damer, som der ådrogo sig rättvis uppmärksamhet genom prakten af deras toiletter, genom tjuskonsten af deras behag, många år hädanefter, då den obeskedliga tiden redan strött ett uns silfver 1 lockarne och matronans mognad redan kommit de små groparne i kinden att försvinna, för lyssnande aflkomlingar beskrifva sin kostym på den af grefvarne Piper och Ehrensvärd, löjtnanterne Pjörnstjerna och Dardel arrangerade maskeraden, och kanske också med detsamma skicka en tanke tillbaka till den kavaljer — då redan gubbe — som, den 24 Februari 4843, var hennes ungdomligt glade moitie vid den glänsande kadril, hvilken öppnade balen. Svenskens lynne gör honom i allmänhet föga lämplig till maskerad-hjelte. Studerar man den svenska glädjen, ifrån lekstugan ända upp till palatset, så skall man merendels finna den, till att börja med, föga meddelsam, kanske något tulter och trumpen, till att sluta med, litet öfvergifven och smått stormande. Vi sakna i allmänhet sydländningens förmåga att med ens sätta oss in i den glada, skämtande, tilltagsna stämning, som är själen i maskeradlifvet. Repliken, denna vigtigaste ingrediens i maskerad-konversationen, är dessutom öfver hufvud icke vår starka sida. Som nation ha vi alltid varit lyckligare åt det offensiva, än det defensiva hållet — och vår brist på snarfyndighet, på ögonblieklig sjölsnärvarogör oss mera skickliga till tal, än svar. Också bestå de minnen, traditionen förvarar af svensk qvickhet, oftare af sjelfständiga, fristående infällen, än af träffande repliker. Egentligen hemmastadda, komma väl således maskeraderna näppeligen att någonsin blifva på svensk botten. Men de utgöra i alla fall en helsosam gymnastik för konversationen, som här rör sig litet friare, än under vanliga salongs-förhållander, och de muntra qui-pro-quo, hvartill förklädnaden så lätt ger anledning, skola städse ega något pikant, äfven: för den svalare, nordiska naturen: Det officiella bladet har redan underrättat allmänheten, att balen börjades med en scen ur interiören af drottning Pomares hof, hvilken här uppträdde i all den pomp, som anstår en qvinnlig suverän, omgilven af samtliga sina dignitärer i eeremonidrägter, samt af en grupp hoffruntimmer, hvilkas intagande, otaheitiska qvinnlighet säkert tryckt mera än en pil i mången af de närvarande åskådarnes hjertan. Utan att gå grannlagenheten för nära, torde man härtill kunna lägga, att denna dramatiska scen efterföljdes af en serskildt arrangerad kadrill, bestående aftolf maskerade par, i dels nationella, dels medeltids-kostymer. Skottland och Polen, Ungern och Turkiet räknade här representanter; Paris hade skickat sina debardörer; de gamla borgherrarne från Rhen sina pager. Kostymernas lysande mångfatd, den smak, med hvilken de blifvit valda, och den elegans, med hvilken de blefvo burna, det rika skimret af juveler och perlor. der: drägten tillät en sådan prydnad, den utmärkta ensemble, med, hvilken de invecklade dans-turerne utfördes: allt bildade tillsamman en på en gång glänsande och behaglig taffa, vid hvilken blicken gerna och länge dröjde. Imedlertid skall det lilla sqvaller, som alltid bär upp släpet till en så stor tilldragelse, som denna maskerad-bal, för någon tid upptaga damernas tid och hindra dem att filantropisera, -hvilket för närvaraande är ögonblickets älsklingsvurm. Fruntimmerna filantropisera af godt hjerta; männerna, till en del, af okynne eller i brist på annan sysselsättning. Hvar och en kommer fram I med sitt lilla förslag. Den ena vill förbyta ingredientierna i vattenoch bröd-straffet till mjölk och bröd; den andra föreslår inrättandet af en Isparbank för tiggare; en tredje förordar stiftandet at ett sällskap, det der med utstyrsel borde förse alla flickor, som vilja gifta sig. I första fallet skulle brott komma att begås endast för att komma åt straffet; i det andra skulle bettlaren, då ni förklarar honom er brist på löspenningar, erbjuda sig att med ez vexla en två banko; i det tredje ginge vi en ovilkorlig statsbankrutt till Imöte — det är ingen proportion emellan hemgifter och giftaslystna. För öfrigt få vi hoppas, alt LagUtskottet, hvilket nu som bäst rensar och planterar i nya kriminal-förslaget, styr allt till det bästa. Men så när hade vi, vid vår redogörelse öfver veckans kuriosa, kommit att förgäta den skäl, som, enligt annons i Dagbladet, visas vid Södra slussen, efter 4 skill. b:ko pr person. I en tid, så öfverbefolkad af politiska amfibier, som vår, torde det vara intressant att göra bekantskap med en dylik in natura och derigenom sättas i tillfälle att göra behöfliga jemförelser. omm 8 8 oe -—I Esbjörn. BONDESTÅNDET OCH GÖTHEBORGS HANDELSTIDNINGS NYA KORRESPONDENT. Ut Lördagens Aftonblad vidrörde vi i korthet a aa ina : Ch aharoes Handels