Aftonbladet – 24 februari 1845, sida 1

låten med att så lyckligen hafva kommit ifrån affären: då ni nu kan vandra på rättfärdighetens väg samt blir väl klädd och besoldad. Men hur blef han ej förvånad, då Furia svarade: Ett sådant lif utan bragder är ingen ersättning för det föregående — hvad har det väl blifvit af oss? — Fn krypande spionerande polis. Intet stort företag sker numera, hvarvid vi kunna visa vårt mod, intet mord eger rum och vi se ingen darrande fånge för vära fötter. Några och tjugu har jag mördat med egen hand — tillade han med stigande häftighet — och hvem kan tolka den onämnbara förtjusningen, då spiken — så kallade han sin dolk — bakifrån inborras i offrets hals och det från klipporna nedstörtar i afgrunden; men sådant är nu förbil Ordningens sändebud, som kände sin matlust försvinna vid denna passioneratde förklaring, trodde sig kunna afkyla den eldige talaren genom ett inbjudande att deltaga i måltiden. men detta var att gjuta olja i elden. Hvad?n röt den förvånade Furia och sprang tre steg tillbaka — hvad? äta kött dagen före Frälsarens födelsedag? — Nej, aldrig! — Maten höll på att fastna i gästens hals och orden dogo pi hans tunga, men slutligen lyckades han afbörda sig sitt upppdrag och sökte komma derifrån så fort som möjligt. Hvad Furia yttrat var hela bandets trosbekännelse. Medlemmarne tilläto sig snart hvarjehanda oordningar, som ej kunde beifras, men slutligen fångades de alla med list och processen blef kort, ty, med undantag a tvenne, som lyckades undkomma, bicfvo alla skjutne i massa. — På så SÄTT FÖRBIGÅS INGEN. I Wien hör det nu till goda tonen att ej göra personliga inbjudningar till baler, utan hvar och en, som blifvit presenterad hos den balgifvande, är välkommen. Detta fordrar naturligtvis stora förberedelser, men just det är det retande emedanr det glänser. Nyligen gaf furst Paul Esterhazy en sådan bal, som i prakt och rikedom nästan öfverträffade allt tänkbart.