Aftonbladet – 20 februari 1845, sida 1

nn AA GA önskade endast få fylla sina tunnor med friskt valten, hvilket så gerna tilläts dem. Då de åter fått gynnande vind och skulle lemna ön, inbjödo de alla flickor och ynglingar derpå till en fest, hvilken de ville gifva insulanerna af tacksamhet för deras gästvänlighet. Skeppet var prydt med brokiga flaggor och vimplar och en glad musik hördes derilrån, då de yngste negrerne, åtföljde af några äldre anhörige och bland dem Samba och Jenju, skyndade dit i glad förväntan. Efter landels sed smyckade med fjedrar och musslor sprungo de i skeppsbåten, som väntade vid stranden och ötverförde dem til skeppet, men knapt hade de sista al dem stigit ombord, förr än scenen hastigt förändrade sig. Såsom rasande tigrar öfverföllo de hvita de sorglösa negrerne, hvilka nu för sent sågo sig bedragne, bundo deras händer och fötter, kastade dem ned i elt mörkt, trångt rum och skeppet bortilade, snabbt som-en fogel, med sitt byte. Detta qval räckte flera månader för de olycklige, som blifvit offer för deras förtroende, då skeppet ändtligen ankrade vid ön Barbados, der slafhandlanderne, som komma från Afrika, van ligen först landa. Här utställde man dem till offentligt åskådande och försålde dem, såsom andra varor. Obarmhertigt slet man hustrun från mannen, modren från barnet och Samba utur fadrens armar. De blefvo köpta af serskilda plantageegare och ifrån detta förskräckliga ögonblick hafva de aldrig återsett hvarandra. Samba köptes afjplantageegaren Galifets agent och fördes till St. DoMiNnrO.n a