Aftonbladet – 19 februari 1845, sida 2

na vidtagas för det ena Standet ensamt, röstade taaren för afslag. (Forts. följer.) on mn nn nn norra n oroar DEN NORRLÄNDSKA LÄSARESEKTENS OFFENTLIGA UPPTRÄDANDE EMOT SVENSKA KYRKAN. Med det sist hitkomna numret af Nya Hernösandsposten följer ett bihang,innehållande en ganska märkvärdig underdånig ansökning till Konungen af ett antal läsare i Westeroch Norrbotten, deruti de begära ingenting mindre, än att den nya psalmboken och handboken må blifva aflysta, eller ock hota att alldeles skilja sig ifrån den öfriga församlingen och välja egna prester. Tonen i denna skrift är ganska trotsande, hvilket bäst synes af de benämningar, som deri gifvas både åt den antagna läran och ritualen såsom falsk, och åt församlingens prester, som kallas otrogna. Denna sinnesbelägenhet hos en ej obetydlig del af befolkningen i dessa provinser visar allrabäst behoflvet af en utvidgad både prestoch folkundervisning; äfvensom den del af det högre presterskapet, som hyllar läseriet, kan uti det djerfva språk, sökanderne föra, nogsamt inse de slutliga följderna i sedligt afseende och för kyrkan sjelf af den likgiltighet och slapphet, om icke någongång förkärlek, hvarmed de låtit läseriets förvillelser gripa omkring sig, i stället för att i tid söka rätta dem på upplysningens väg. Vi anse den ifrågavarande skriften i historiskt hänseende nog vigtig, för att förtjena införas in extenso. Den lyder som följer: ,St. A. K.! Inför Eders Kongl. Maj:t, som Gud hafver satt till en Fader och Förste öfver sitt folk att regera detsamma med rättvisa, och vara kyrkans högsta synliga Ofverhufvud i vårt land, drista vi i underdånighet frambära våra betryckta samvetens djupa bekymmer angående det dyrbaraste, som Församlingens Herre, Jesus Christus, hafver oss gifvit och anförtrodt till våra själars salighet; men hvilket vi finna och länge funnit vara oss undanhållet, hvarföre vi måste bittert klaga och sörja. Det är vid pass 40 år, sedan Gud på denna ort började sitt nådeverk medelst en del själars uppväckande till kännedom om deras syndiga och olyckliga tillstånd i otron och säkerheten, hvaruti de förut lefvat. De började nu icke allenast klart inse, att de måste blifva annorlunda, utan ock, för att komma till nådens ljus, ny födelse och tro på Christum, flitigt läsa, jemte den Heliga Skrilt, äfven Lutheri böcker, hvarigenom ljuset för dem alltmer uppgick. Då de nu af sina lärare icke fingo hvarken den näring för sitt inre lif eller den ledning för sina samveten, som de behöfde och hade rätt att fordra, så samlades de till enskild gudaktighetsöfning här och der i byarna; med få undantag gick allt stilla och ordentligt; personer, som voro mera öfvade uti läsning och hade större gåfvor, föreläste, merendels Lutheri Skrifter, synnerligen hans kyrkopostilla och förklaringar öfver Episteln till de Galater; och sålunda utbredde sig väckelsen vidt omkring i landet. Undertiden utkommo Nya Handboken, Catechesen och Psalmboken, hvilka skulle införas till allmänt bruk. Och då de, hvilka Gud kallat ifrån mörkret till sitt underliga ljus, och hvilka, af anförde orsaker, begynte kallas läsare, dels voro väl nöjda med de gamla böckerna, som nu förkastades, och funno uti dem en rätt med den Heliga Skrift öfverensstämmande lära, dels snart insågo, att läran i de nyssnämnda nya böckerna, som skulle bära namn och stämpel af förbättrade, i stället var förfalskad, så förklarade de genast ifrån början missnöje med densamma. Men de måste antagas, änskönt Kongl. Maj:ts mening i öfverensstämmelse med Regeringsformens 46 , var, att ingens samvete tvinga eller tvinga låta,. Detta har nu föranledt ett stort bekymmer, tvifvelaktighet och oro hos en stor del christna. De nya böckerna hafva satt våra samveten i en gruflig trängsel; ty å ena sidan vilja vi, såsom trogna och fromma undersåter, vara all mensklig ordning underdånige för Herrans skull; men å andra sidan och då det gäller Christi och Apostlarnas lira samt den oss deruti tillsagda saligheten, kunna vi ingalunda gilla och antaga hvad deremot finnes stridande. Å ena sidan vilja vi af aktning för Gudstjensten och Prediko-embetet gå i kyrkan; men å andra sidan bjuda oss Christus och Apostlarna, att fly de falska profeter och icke höra dem. Å ena sidan vilja vi efter Christi. ord: ,Detta görer!, vår tro till styrka och till Hans åminnelse begå Herrans Nattvard; men å andra sidan skulle vår Nattvardsgång innebära ett gillande och stadfästande af den falska läran. Å ena