Aftonbladet – 19 februari 1845, sida 1

RIKSDAGEN. PRESTESTÅNDETS DISKUSSION I FRÅGAN OY DEN LIKA ARFSRÄTTFN. Kontraktsprosten NIBELIUS började. Han hadi ej kunnat biträda det yrkande, som vid de begg sist förflutne riksdagarne blifvit framstäldt om likt arfsrätt för olika kön, och ej eller funnit sig öfver tygad af de skäl, som höglofl. Lagutskottet i dess be tänkande JM 31 anfört för den nu å nyo föreslagni förändringen. . Det förnämsta skäl utskottet anfört, vore att der olika arfsrätten skulle vara orättvis, och att då bar: nen ega lika anspråk på föräldrarnes kärlek och om: vårdnad, de äfven vore berättigade till lika arfslott — Vore nu den efter landsrätt ännu bestående olik: arfsrätten orättvis, så behöfdes ej för dess afskaffand något annat skäl än detta; men tal. hade ej kunna öfvertyga sig om, att den så är. — Då mannens och qvinnans naturliga anlag, krafter och verkningskrets och lefnadsbehof, äro så väsendtligen olika, fordrade rättvisan — ej att sonen och dottren skola af arfvet undfå lika lotter — men att hvar och en skall undfå det, som för dess olika verksamhet och olika beho! är det lämpligaste. — Tal. citerade för denna åsigt det anförande, som prosten Bergqvist vid sistlidne riksdag afgaf, hvilket blifvit upptaget i grefve Mörners reservation. — Tillämpar man nu denna åsigt när arf af fast egendom på landet emellan syskon a! Ålika kön skiftas skall, så trodde tal. rättvisan e; fordra, att systern skallaf den jord, som tillhört föräldrarne, ärfva lika lott med brodren, ty icke är qvinnan af naturen ämnad att förestå och sköta et! jordbruk. — Men då hos föräldrar, som ega jord den fasta egendomen dock vanligen utgör den förnämsta delen af behällningen i deras bo, så vore de: rättvist att dottren äfven af den fasta egendomer erhåller någon del, för att genom lösen derför elle afkomst deraf kunna ega sitt uppehälle eller bidrag dertill, för den händelse att hon förblifver ogift — ty blifver hon gift, så är det mannen, hvilken de hufvudsakligen åligger att anskaffa det, som till hu struns och barnens försörjning erfordras. Någon de i den fasta egendomen borde säledes systern ärfva men att rättvisan kräfde det systerns lott i jorder skall blifva lika stor med brodrens förmådde tal. ick in e, utan trodde lagens nuvarande stadgande mec rättvisans fordringar fullt öfverensstämmande. Ett armmat U:s skäl vore, att då en lika arfsrätt fö lång tid tillbaka blifvit antagen i städerna, och äf