Aftonbladet – 18 februari 1845, sida 2

— Riksdagsmannen Strindlund har uppfordrat Redaktionen alt lemna rum för följande: Till Bedaktionen af Aftonbladet. Nog finner jag naturligt, att Aftonbladet, särdeles närvarande period, då tidningens egna åsigter unlergått en så märkbar förändring, icke kan vara velåtet med mina riksdagsmannaåtgärder; men jag örmår icke lika lätt förklara, huruledes Aftonbladet an tillåta sig att om mig utsprida berättelser, som ro dels alldeles sanningslösa, dels vanställda och förrängda. Så uppgaf Aftonbladet för någon tid sclan, i sin redogörelse för diskussionen hos Bondetåndet angående den Kongl. propositionen om Högta Domstolen, att jag var en bland dem, som verkamt hidrogo till propositionens förkastande; ehuru ag uti denna fråga icke yttrade ett enda ord, af den snkla anledningen, att jag icke var i plenum till städes MBetta vitsordas ej allenast af protokollet för lagen, då saken förehades, utan äfven af ett sednarc protokoll, eller den plenidagens, då det förra justerades, hvarvid jag fann mig befogad att uttryckliger fästa uppmärksamheten på min frånvaro vid ärendets sfgörande. Nu har Aftonbladet återigen framkom. mit med origtiga uppgifter, mig rörande, nemliger sistlidne Thorsdag den 43 dennes, vid refererande af Ståndets öfverläggning om Statsoch Ekonomi Utskottens betänkande, i anledning af föreslagna än dringar i Kongl. stadgan om folkundervisningen Milt yttrande i denna fråga har blifvit så återgifvet som skulle jag fördömt all upplysning och påstått att brotten och korrektionshusen voro följder af folk undervisningen. Någonting dylikt har jag hvarker förut eller vid det tillfället låtit undfalla mig. Ehurt jag icke är en studerad man, vet jag dock att efte mitt förstånd sätta lika mycket värde på bildning och upplysning, som skribenterne i Aftonbladet, och jag skulle till och med våga säga, att jag i visst fal står framom dem, emedan jag gör mig det begrepi om bildningen, att den bör föregå de oupplyste me efterdömen af humanitet och värdighet i framställ ningssätt, samt följaktligen icke, såsom Aftonblade ofta gjort, slunga grofheter mot olika tänkande. Vari detta sagdt i förbigående. För att återkomma til den nämnda förhandlingen i Bondeståndet, så had jag, lika med flere andra, visserligen åtskilliga an märkningar att göra vid betänkandet; men att d icke voro fiendtliga mot sjelfva saken, utan förnäm ligast afsågo det formella, och grundade sig på sär skilda förhållanden inom min ort, dem jag väl bord taga i betraktande, så framt jag icke skulle efter sätta mina kommittenters fördel och bästa, deron kan Aftonbladet blifva öfvertygadt genom följand. korta resumå af mitt anförande, hvilken jag, då pro