Aftonbladet – 17 februari 1845, sida 3

) Denna misshushållning är uppenbar. Om de stå ende utgifterne för underhåll af hus, inventarier vissa slags förråd, vägar, brdar, bryggor, dragart m. m. samt aflöning åt kommendantstaten, läkare prest, samt tjenstemän och underbefäl, hvilka likt väl behöfvas och hafva lika mycket att göra om anslaget är 30.900 eller 300,090 rdr, antages uppgi till 40,000 rdr årligen, så är naturligt att om år. liga anslaget är 30,060 rdr återstå 40,000 till ästadkommande af byggnader och arbete, men om de endast är 30,000, äterstå blott 20,000 rdr. Sålede kan med detta anslag endast hälften så mycke uträttas, ehuru biomkostnaderne för denna hälf äro dubbelt så dyra. — Ju mindre arbete kan årligen utföras, dess flera år åtgå, med sine ståendc kostnader, hvilkas sammanliagde summa oerhörd: fördyrar det långsamma arbetet. Dessa ståend kostnader kunna naturligtvis icke bringas undel ett visst minimum, hvilket är alldeles oberoende af anslagets ringhet enär utgifternes belopp icke kunna derefter bestämmas; deremot stiger detta med en obetydlig procent i förhållande till anslagens ökade summa, så att då biomkostnaderne med 30,000 rdrs anslag uppgå till 50 pr. af byggnadskostnaden, så gå de med 50,000 rdr anslag till endast 23 pr., och med 400,099 rdr kanske icke til 42 procent. Det är häraf tydligt att staten får. med det större anslaget, arbete utfördt i vida större proportion än summornes skillnad; att det således alltid är hushållning att arbeta med tillräckliga anslag, misshushållning att arbeta med ringa anslag och oförlåtlig misshushållning att nedsätta dem under det belopp, som erfarenheten visat vara det minsta, för att med någon vinst använda öfrige arbetsmedel. Detta belopp har Regeringen uppgifvit vara för Carlsborg,50,000 rdr årligen, likväl alltid med den anmärkning, att det dock vore vida hushällsaktigare och således riktigare, att dertill använda 400,000 rdr ärligen.